Agnes Olofsdotter[]
Stuga med lider från dåvarande Bäcken nr 1. Stugan är uppförd omkring 1780, året då Agnes och Erik gifte sig. Idag är stugan till viss del renoverad men lidret är intakt. Foto: Alice Nilsson.
Agnes Olofsdotter föddes den 7 juni 1750 i byn Bäcken i Offerdals socken. Hon växte upp på en relativt välbärgad bondgård och tillika skatterusthåll under trygga förhållanden och fick en god kristen uppfostran. Hon ingick vid trettio års ålder äktenskap med bonden Erik Jonsson (1749-1814) från grannbyn Ekeberg. De fick sju barn tillsammans varav endast dottern Cherstin överlevde till vuxen ålder.
Sjukdomar tog människoliv i Agnes Olofsdotters Offerdal. Trots att hon kom från goda förhållanden och även gifte sig till bra omständigheter med bonden Erik Jonsson i grannbyn Ekeberg, så kom hennes liv att kantas av stora sorger och förluster. Under Agnes levnadsår härjades landet av flera smittsamma sjukdomar och epidemier som skördade många dödsoffer, däribland sex av Agnes och Eriks sju barn.
Agnes far, bonden och rusthållaren Olof Andersson (1712–1764), föddes i Mattmar socken men flyttade med sina föräldrar till Offerdal då hans far fick arbete hos prosten Abraham Laurentius Burman. Olof Andersson var enligt det som finns nedtecknat om honom i dödboken en förståndig och i kristendomen väl uppfostrad man. Han tjänade bland annat hos prosten Abraham Abrahamson Burman i Rise under tre år innan han 1732 blev dragon med placering i Hallen. 1739 gifte han sig med sin första hustru Sigrid Mosesdotter från Bäcken, Offerdal, och de bosatte sig på hennes hemgård, dåvarande Bäcken nr 1. De fick tillsammans dottern Kerstin varefter Sigrid dog i barnsäng.
Olof Andersson gifte tre år senare om sig med Märeta Mattsdotter med vilket han fick fem barn, däribland Agnes. Agnes syskon var Kerstin (halvsyskon), Anders, Mats, Sigrid och Kerstin.
Gudfruktig och skarpsynt mor. Agnes mor, klockaredottern Märeta Mattsdotter (1713–1806), var även hon född i Mattmar socken men flyttade vid trettio års ålder till Bäcken, Offerdal, då hon gifte sig med Agnes far. Hon beskrivs i dödboken som en flitig och gudfruktig kvinna som var både klok och tänkande i så väl värdsliga som andliga saker. Det nämns även att hon trots sin höga ålder kunde läsa den finstiltaste texten utan att behöva använda glasögon.
Rent värdsligt hade paret det gott ställt och de behövde aldrig svälta, men sjukdomarna, rädslan för sjukdomarna och döden som så ofta följde, gjorde att deras liv ändå inte kunde ses som avundsvärt. Prövningar och sorg tyngde deras liv.
Den vackra gamla asken innehöll gamla handlingar från år 1604 till 1700-talets slut. Handlingarna är numera inlämnade till Riksarkivet i Östersund. Foto: Alice Nilsson
På gården där Agnes växte upp finns en bouppteckning efter hennes far bonden och rusthållaren Olof Andersson från 1764 bevarad. I den finns alla hans tillgångar och skulder upptecknade. Bevarandet av denna handling från gården gör att vi i dag kan gå tillbaka och få en inblick i kostnader och föremål som fanns på en vanlig bondgård under 1700-talets mitt.
De bevarade psalmböckerna nämns i Olof Anderssons bouppteckning. Foto: Alice Nilsson
Bland de upptecknade inventarierna finns två psalmböcker samt en bemålad ask upptagna. Dessa föremål finns bevarade tillsammans med bouppteckningen.
Insidan på locket. Foto: Alice Nilsson
Förlorade sex av sju barn. Det florerade under Agnes levnadsår många smittsamma sjukdomar. Pesten hade tidigare härjat men när pestepidemierna klingade av kom i stället andra sjukdomar. Rödsot, eller som den kallas i dag, dysenteri, var den dåliga hygienens oskiljaktiga följeslagare och flera epidemier av den härjade landet. Under åren 1773–1784 avled ungefär 180 000 människor av rödsot, och under epidemin 1808–1813 beräknar man att 50 000 människor dog av densamma. Den värsta sjukdomen som florerade under 1700-talet var dock smittkoppor. Under åren 1749–1800 dog 270 000 människor av sjukdomen i Sverige. I första hand angreps barnen av denna infektionssjukdom.
Agnes och Erik miste sin förste son Jon (1782–1783) i lungsot. Deras andra och tredje barn döttrarna Märeta (1784–1801) och Brita (1787–1801) dog båda i smittkoppor fyra dagar efter varandra. Enligt anteckningar i Offerdals dödbok för tiden hade den äldre systern Märeta angett en önskan om att få följa sin yngre syster till samma grav och viloställe. 1790 föddes Agnes och Eriks fjärde och femte barn, ett tvillingpar som döptes till Olof och Cherstin. De levde bara i 16 respektive 18 dagar innan de avled. Året därpå 1791 föddes dottern Cherstin (det var vanligt att återanvända namn från barn man mist) och hon var den enda av barnen som kom att överleva föräldrarna och nå vuxen ålder. Dottern Agnes (1795–1798) föddes som deras sista barn och hon dog vid tre års ålder av rödsot.
Som enda kvarvarande barn efter Agnes och Erik Jonsson gifte sig Cherstin Eriksdotter 1814 med bondsonen Nils Olofsson från Kaxås, Offerdal. Paret bosätter sig på Cherstins hemgård i Ekeberg och de bildar familj. Tyvärr har jag inget bevarat foto på Agnes eller Cherstin, men däremot finns ett foto av Cherstin och Nils son Olof Nilsson Ekeberg bevarat.
Tog sitt eget liv. Att mista så många av sina barn i dessa sjukdomar måste ha slitit hårt på föräldrarna. Man kan ur dödboken för Offerdals socken läsa att Erik Jonsson efter att hängt sig uti sitt eget vedlider med rep, knappt året efter sin maka Agnes död, ges tillåtelse av Häradsrätten att i tysthet begravas i kyrkogården 9 juni 1814. Kanske fanns det från prästen och Häradsrätten en förståelse för den sorg och saknad som Erik fått utstå och som för honom blev för svår att bära, eftersom de mot gällande bruk tillät att han som begått självmord fick begravas i vigd jord.
För oss som lever nu är det nog svårt att förstå vilken enorm rädsla och maktlöshet man kände inför alla dessa sjukdomars framfart – även om vi nutidsmänniskor i och med Covid-19 pandemin fick känna på hur en sjukdom kan sprida sig fort och skörda många människors liv.
I dödböcker, sockenstämmoprotokoll samt ur årsberättelser & läkarrapporter från 1700- och 1800-talet kan man läsa åtskilliga exempel hur sjukdomar och epidemier drog fram genom byar och socknar.
Här några exempel tagna ur Årsberättelser och läkarrapporter från provinsialläkaren i Mörsil, Offerdal:
År 1857
Messlingen härjade vilt i Offerdahl.
Rödsot förekommer temligen allmänt under september månad i distriktet mest i Hallen och Offerdahl.
Denna sjukdom var temligen intensiv, flera personer såväl äldre som yngre afledo af densamma.
Sharlakansfeber, smittkoppor, nerffeber, difteri likaså.
I Westanvågens by i Offerdahl ligger 7 personer i nerffeber enl. Olof Falk. Kopparslagare Forsmans hela familj, i elende i fähuset, i trasor och smuts, högst vidrigt. Grannarna vilje ej taga den ringaste vård om de elendiga.
År 1894
Skörden mest god. Något potatisröta. Dryckenskapen tyckes tilltaga, obehörig försäljning af Hoffmans droppar. Smittsamma sjukdomar, difteri. Graföl sprida smitta.
År 1895
Difteri, dysenteri, rödsot, nerffeber.
Förbrukning af Caffe är oerhörd, begagnas i tid och otid, ofta som ersettning af mjölk. Torde utöfa ett ofördelaktigt inflytande på helsan.
Magåkommor äro ganska allmänna, liksom lungsjukdomar – måhända en följd af de numera begynnande lättare beklädnadsformer.
År 1896
Rödsotsepidemi i Offerdahl. Kommunnämnden beslöt den 1 januari 1896. Förbud att vistas i folksamlingar, ej upplåta lokal, 15 kronor i vite, 5 kronor för den som vistas i dylik samling. Samt beslut att under 1896 begagna animal vaccin vid vaccinering.
Rödsot, elak diarré, difteri. Desinfektion i smittade gårdar. Förbud i vissa fall.
År 1897
Möjligen tuberkulos i mjölken, som mest förtäres okokt.
På något ställe försäljes ”Eue de Cologne” till rusningmedel.
Qvacksalveri mest till husbehof.
Försäljning af gifter okänt. Högst få torde innehafva arsenik.
Aflöning 50 öre för hvarje vaccinering af barn.
Barnmorskan Barbro Larsson i Rösta Offerdahl, 340 kronor om år och fri bostad.
Lungsot förekommer rätt ofta i vissa byar och släktled.
År 1898
Skabbsjukdom tyckes ha fått spridning omöjlig att bota.
Våren – Influensa epidemi, hjärntuberkulos.
Vid begrafning iakttages numera i regel nödiga försiktigheter.
År 1899
Difteri. Lungsot. Kikhosta. Småskola har i en rote varit inställd till följd af difteri. Skabb uppträda i början af året.
Skolan i Enarsvedjan stängd på grund af difteri.
Skolan i Käfåsen stängd på grund af difteri.
År 1902
Skörden nästan felslagen i följd af frost.
Difteri och mässling härjar.
Från flera sockenstämmoprotokoll i Offerdal kan man följa oron för smittsamma sjukdomar som härjar i socknen. På sockenstämman i Ede, Offerdal, den 5 augusti år 1798 diskuterades rödsoten som gick i socknen. Som nämnts ovan dog Agnes Olofsdotter och Erik Jonssons lilla dotter Agnes i just rödsot samma år, bara några dagar senare, den 17 augusti.
Smittkopporna blev den första sjukdomen som man motarbetade med vaccinering. I Offerdal utsåg sockenstämman en vaccinatör och en vaccinatörsföreståndare som skulle leda verksamheten. I sockenstämmoprotokoll från 1813 nämns att stämman utsett vaccinatör och bestämt att den insamlade kollekten skulle tillfalla denne. Men fortfarande 1850 fanns föräldrar som kallades till sockenstämman för försummelse att låta vaccinera sina barn. Att få bukt med sjukdomarna var alltså inte alltid så lätt trots att botemedel fanns.
Agnes Olofsdotter dog 1813 i Ekeberg.
Alice Nilsson amatörsläktforskare och historieintresserad offerdaling.