Amanda Persson[]
Amanda Margareta Elisabet Åström föddes 1889 och hon dog 1989.
Hennes föräldrar var Magnus Åström och Anna Juliana Carlsdotter. De får mellan 1881-1893 sex barn och bor först i Åsen i Sundsjö, flyttar därefter till Singsjön i grannsocknen Brunflo. Vid nyårstid 1893-94 härjar difteri, även kallad strypsjukan. Mor och två av barnen, födda 1885 och 1887, insjuknar med hög feber, frossa och skrällande hosta. Doktor tillkallas, som behandlar dem med jod. De ordineras även ångbad med terpentin. Alla tre avlider inom närmaste veckan. Dödsannonsen är ett dystert bevis på hur familjen raserades.
Amanda kommer att bo hos sin mormor Helena i hennes födorådshushåll i tre år. Där fanns en ko, en get och en katt att sköta om och leva av. Amanda ser tillbaka på den tiden som lycklig och problemfri, men hon har inte någon klar bild alls av sin mamma. Amandas syskon placeras ut till olika familjer. Äldsta brodern Carl, 14 år, blir lilldräng och äldsta systern Helena, som är 11 år, har redan provat på att vara lillpiga hos en bonde.
Pappa Magnus flyttar till Östersund och bildar efter några år en ny familj 1899 med en driftig kvinna från Värmland, Matilda Olsson. Snart samlar Magnus ihop familjen, som då består av de två yngsta barnen, Amanda och John.
Amanda, som är vår huvudperson, går i skola i Östersund och finner att som barn från landsorten blir hon retad. Hon går först i Norra skolan. Hon är flitig och hon får hoppa upp en klass, samt flytta till Södra skolan. Nu är familjen Åström en stadsfamilj och styvmor Matilda driver ett pensionat där Amanda får hjälpa till med städning.
Efter skolan kommer Amanda att arbeta i Moes speceriaffär och därefter i Standardmagasinet hos familjen Magnus Larsson. I affären arbetar mest flickor men även ett manligt biträde, Birger Persson från Näskott. Standard-Larsson använde bl a almanackor i sin marknadsföring och där kunde han även ta ställning för det ena och det andra. Mot mormonerna, för gymnastik och friluftsliv mm. I almanackorna lyfte han även fram sina medarbetare, bl a Amanda och Birger. Efter att ha varit arbetskamrater i många år så blir de unga tu ett par privat.
På väggarna i Standard-Larssons hem hängde många tavlor, de flesta målade av Magnus själv. Amanda önskade att hon kunde måla lika bra, men framförallt skulle hon vilja skriva böcker, eller åtminstone få tid att läsa sådana som andra hade skrivit. Magnus har en bror som heter Anders och han tar sig efternamnet Kilian efter barndomsbyn Kilen. Anders är en känd mångsysslare och även författare.
Amanda och Birger, som är gifta, har två barn, Gertrud född 1917 och Gunnar född 1918. De bor på Gröngatan 26, nära A4, där spanska sjukan bryter ut. Varje dag kan de se och höra när artilleriet tågar ned till centralstationen för att skicka hem kistan med en avliden värnpliktig.
Amanda tillhör de kvinnor som 1914 skrev på listorna för att kräva politisk rösträtt och valbarhet för kvinnor. På blad nr 4662, 11:e raden, återfinns hennes namn. På samma lista återfinns flera av hennes arbetskamrater på Standard-magasinet, med titeln handelsbiträde och adress Prestgatan 31. Även fru Kristina Larsson har skrivit på. På en annan lista återfinns styvmor Matilda och svägerskan Margareta Åström. De får vänta några år tills beslut har tagits i riksdagen och de får möjlighet att utöva sin rösträtt i början av 1920-talet. Först i riksdagsvalet och sedan i förbudsomröstningen. Sverige är sist av de nordiska länderna att ta detta steg och det måste utan tvekan ha varit omvälvande att få lägga röstsedeln i valurnan.
Amanda och Birger flyttar till Storgatan 5 och familjen har utökats med en lillasyster Anna-Greta. De flyttar senare till Gröngatan 10 och vidare till Regementsgatan 17.
Amandas bror Carl Åström är den kände socialdemokratiske agitatorn. Amandas yngre bror John emigrerade till Amerika och blir kvar där. Storasyster Helena som var lillpiga i Brunflo har blivit kvar och bildat familj i byn Hälle.
Amanda blir änka 1950 och bor kvar på adressen Regementsgatan 17 tills hon flyttar en sista gång inom Östersund, 1960 till Samuel Permans gata 35. Det blir hennes 8:e adress sedan hon kom till staden år 1900.
Amanda har tre barn, Gertrud, Gunnar och Anna-Greta. Den yngsta, kallad Anta, går realskolan och arbetar med administration i Stockholm. Hon och hennes väninna Rolly bjuder sina mödrar på en resa till Italien. Detta blir en stor upplevelse för Amanda och något hon berättar om på ålderns höst. Den långa tågresan och minnen från Rom och Venedig. Från Rom är det påven och Vatikanen, Spanska trappan och Michelangelos målning i Sixtinska kapellet som hon gläds åt att ha fått se. I Rom fick de fyra damerna höra påven tala från sin balkong.
Barnbarnet Clas-Göran hade en god relation till sin farmor och tanken att skriva en bok om henne blir verklighet 2021. Han berättar så här om sin farmor. Dödssynderna brukar definieras som högmod, girighet, lust/otukt, avund, frosseri, vrede och lättja. Amanda karaktäriseras enklast genom motsatsorden till dessa egenskaper. Hon stod för humanism, pacifism, generositet och rättvisa. Hon var arbetsam, plikttrogen och den snällaste människa jag träffat. Hon satte andra före sig själv i det praktiska men var samtidigt stolt och orädd och stod för sina åsikter.
Amanda hade en speciell relation till Standard-Larsson och berättade långt upp i åren om tiden hos honom och hans familj. Hon talade gärna också om banden till Skuncke-ätten, i de två sista leden via hennes pappa Magnus och hennes farfar Per. Det skulle visst också finnas släktband till någon gammal kung på 1000-talet, hade hon hört.
På ålderns höst hade hon diverse krämpor men klagade aldrig. Hon avlider 1989. Amanda har levt ett intressant kvinnoliv som spänner över en lång epok. Sverige har förändrats socialt, politiskt och stora tekniska landvinningar har gjorts. Varmt tack till Clas-Göran som har gjort det möjligt att ta del av farmor Amandas liv och tid.
Källa: På farmors tid, författad av Clas-Göran Persson, 2021.
Porträttet sammanställt januari 2023 av Gunilla Nilsson Edler