Anna Dahlberg.[]
Anna Hedman föddes den 7 februari 1906 i Haxäng, Lockne. Hennes föräldrar var handlaren Jonas Hedman född den 18 september 1866 i Sunne död 1962 i Lockne och Katarina Juliana Hansdotter född den 29 nov 1868 i Lockne död 1929 i Lockne. Hennes syskon var Edla född 1895 död 1962, Jonas född 1897 död 1968, Johan född 1899 död 1977, Hans Albert född 1901 död 1961, Axel född 1903 död 1976, Karin (1908-08), Karl (1909-11), Märta (1912-12).
Fadern togs in på hospital 1921, han var sinnesjuk. Även två av bröderna vistades periodvis på Hospital.
Anna var spelkvinna.
Anna gifte sig den 23 mars 1933 med chauffören Helge Gerion Valdemar Dahlberg född 30 september 1908 i Alnö död den 24 januari 1962 i Lockne. De får barnen Jörgen Valdemar född 1934, Bo Nestor född 1935, Sven Åke född 1938, Sten Alf född 1939, Ann-Marie (1944-44) Edla Ann Marie född 1948. Enl kyrkboken är inget av barnen döpta.
Locknetrakten var i Annas ungdom en bygd med framåtanda. Flera företag växte upp, av vilka Locknesågen var det största, man hade två butiker, kooperativa föreningen Solid och den affär som drevs av Annas far Jonas. Många skaffade en bil och Anna var också den första kvinnan som tog körkort i Lockne. Även musiklivet var tämligen livaktigt. När det ordnades dans på Vitgården eller danspaviljongen söder där om, var det ofta en sextett bestående av Jonte o Albert Hedman, samt Einar Eriksson på fiol. Einar och Karl-Edvin Svedberg dragspel och Erik Magnusson klarinett som stod för dansmusiken. Ibland ackompanjerades sextetten av Jonte och Alberts . Vid orkesterns debut på Vitgården, lär Josef i Kalles gått omkring och bävat, om dansbanans golvåsar skulle hålla för trycket från den taktfasta publikdragande ensemblen och de dansande.
Den ackompanjerande lillasystern Anna var ett av sex musikaliska syskon som växte upp i en familj där musiken hade sin givna plats. Både pappa Jonas och mamma Juliana spelade fiol. Systern Edla tog pianolektioner men de övriga förblev gehörsspelmän. Anna var begåvad med gott gehör och behövde i regel bara höra en låt några gånger för att sen kunna spela den. Låtarna snappade hon naturligtvis upp hemma, men även på danstillställningar. Dansintresset var om möjligt lika sort som musikintresset. Ofta dansade man både lördag och söndag.
I slutet av september då Mikaelihelgen, storhelgen, inföll roade man sig i dagarna tre. I det Hedmanska hemmet tog man ofta emot kringresande spelmän och då även Jon Erik Öst. Trots kontakten med många musiker ansåg sig Anna som helt självlärd, något som väckte både beundran och förvåning då man hörde hennes välintonerade och taktfasta spel.
Efter att Anna gift sig och fött sex barn flyttade familjen omkring lite men kom 1943 tillbaka till Haxäng och bosatte sig inte långt från Annas föräldrahem. Anna Drabbades tidigt av sjukdom och det har bidragit till att hon inte i någon större omfattning kunnat deltaga i det offentliga musiklivet. För att ge uttryck för sina känslor har hon komponerat en rad melodier präglade av livets svängningar, som t ex Locknesjöns vågor och Lötbacka scottis. De speglar ett rikt inre liv växlande mellan sorg och glädje. Som tidigare nämnts var Anna självlärd vilket hon uttryckte med följande ord " Je ha aldrig lärt ta någen, je ha späla ändå je".
Anna dog den 15 oktober 1994 i Lockne.
Text: Eva Sundin
Källor:
Kyrkoboken Lockne
Sveriges dödbok
Spelkvinnor av H E Sundström, Jämtlands läns museum, 1994