Anna Göransdotter[]
Anna Göransdotter föddes den 8 sept 1797 i Norra Skärvången. Hennes föräldrar var bonden Göran Carlsson och hans hustru Maria Ersdotter. Anna hade fyra syskon: Carin född 1793, Nils född 1795, Hindric född 1800 och Hans född 1806.
Hemgården var Opistugan i Skärvången. Det sägs att Anna och hennes moster en tid bodde i en liten lada tillsammans med får och getter.
Mellan åren 1823 -1847 bodde hon på olika gårdar i Skärvångens by och i Ottsjön. Från 1848 var hon tydligen inneboende hos sin bror Hans Göransson i Skärvången. I senare husförhörsböcker står att hon är "sjuklig ". Enligt prästens betyg i husförhörsboken i Föllinge var Anna Göransdotter "intelligent med goda förståndsgåvor och väl läskunnig".
Anna dog i Oviken 1867, men var aldrig mantalsskriven där. I dödsboken från Oviken står hon antecknad som sömmerska. Det står också att hon dog av okänd sjukdom och att attest om hennes död skickades till församlingen i Föllinge.
Jämtlandssömmen
Man hade genom några örngottsfynd från 1920-30-talen börjat nysta i vem som kunde ha sytt dessa örngott med mycket speciellt utseende. Det var dåvarande föreståndarinnan vid Jämtslöjds vävskola, Karin Nilsson (1883 - 1967) som hittade örngotten. Hon lät sina elever utforma mönster efter örngotten. Någon historia eller vem som gjort dem fanns inte då, men genom senare tids forskning har man kunnat säkerställa att det är Anna Göransdotter som ligger bakom den speciella sömnadstekniken.
Hos Jämtlands läns museum finns en hel del skänkta bonader och örngott.
På en bonad från 1838 kan man läsa texten "Anna Görans Dotter och Fölinge och Skärvången". " Rett Så Långt Som Solen går och hvart Månen skina Får Skal guds era Spridas ut och hans Lof blir utan Slut". Prostparet Rorhoff är broderade i bonadens nedre hörn och ovanför finns en ung man i frack, " her Axel Rothoff", deras son. Mittemot honom står en sk spirbrud.
Enl husförhörsboken levde pastor G Axel Rothoff (f. 1779) och hans hustru Christina Maria Nauchhoff (f. 1783) i Föllinge mellan 1832-1839. Deras son Johan Axel föddes 1822. Han var 16 år när bonaden broderades. Han blev sedermera t.f. länsman i Föllinge, Lit och Kall (1860-61) och kronolänsman i Kall 1864.
År 1965 företogs en inventering inom dåvarande Föllinge kommun, Laxsjö socken. Nils Jonsson i Tuvattnet lämnade in ett brudörngott. Sakuppgifterna är knapphändiga. Nils Jonsson meddelade att han inköpt örngottet efter en moster i Föllinge samt att hans mormorsmor kom från Skärvången. "Rett Så Långt Som Solen går och hvart Månen skina Får Skal guds era Spridas ut och hans Lof blir utan Slut. År 1849." I stort sett samma text som örngottet från 1838 men med lite annat motiv.
I boken Jämtlandssöm läser jag:
Ett broderi som skickats till hemslöjdskonsulenten Inga Lis Pettersson, Östersund år 1965. (I länsmuseets arkiv finns ett fotografi av ett broderifragment 7X17 cm.) I brevet står det "Sänder ett gammalt broderi med text. Har hela tiden varit fäst inuti ett gammalt skåp tillhörande Mårten Olsson, Laxviken. Som det var fastsatt högst uppe i skåpet, har det ej noterats förrän nyligen, Hälsningar Lina Kjelsson, Laxviken. Broderiet var fäst med ett lack vid en papperslapp med text" Gåsarna och flickorna skall senka os 4 hesster och 15 kor och hundrade får och öfwer fullödigt med getterna och all boning menniskett så mycket skall ock ni wara der i ttre veckor och dansa ttrög den 5 aprill 1842". Dessutom fanns en lös pappersremsa med text: Nils Olofs son Ingeborgs Olofs Dotter, detta föreningsband. Olof av guds för(syn?) ...nytt den 5 april 1842, gud giv oss frid och rolighett och efter detta lifwett en ewig Salighet". Sedan står det att provet som sändes i retur kan ej återfinnas!
Någon gång på 1980-talet var jag hembjuden på gårdssyn till gården i Västra Laxviken, som då ägdes av Mårten Olssons dotter Märta Marie, tillika kusin med min man Arne. Deras mödrar var systrar. Vi gick in i en lite loftbod fullt med gammalt arvegods. Märta Marie öppnar ett mindre Jämtlandsskåp och fiskar fram en liten tyglapp! Jag känner igen lappen från boken Jämtlandssöm och blir alldeles stum. Den försvunna tygbiten fanns alltså kvar i skåpet den alltid suttit i! Huruvida den finns kvar nu kan jag inte svara på och jag minns inte hur vi pratade om den då. Jag tyckte hon hanterade den lite ovarsamt minns jag i all fall.
I boken "En by blir till : om Laxviken 1747 - 1854", skriven av Sven Helmerius, hittar jag igen personerna som nämns på den lösa pappersremsan. Ingeborg Olofsdotter f. 1821, gift 1942 29/3 med Nils Olovsson f. 1820 från Ottsjön " Nirs i Nygåln". Hon var dotter till en Kerstin Olofsdotter f. 1791 i Ålviken som jag noterat i i samma bok ska vara släkt med Anna Göransdotter.
Jämtlandssöm - Tekniker.
Jämtlandssöm består av langettsöm i otaliga varianter, kombinerad med stjälksöm, plattsöm, flätsöm och knutar. I de gamla broderierna är de olika sömsätten använda med stor uppfinningsförmåga och finurlighet. Man kan lättast lära sig sy jämtlandssöm genom att noggrant se hur stygnen ligger och försöka sy av dem. I boken Jämtlandssöm från 1981 kan man studera de gamla bonaderna och örngotten, men även bli inspirerad av de nya mönstren som tagits fram av Jämtslöjd och Anita Persson.
Text Eva Sundin
Källor:
Jämtlandssöm, LT:s förlag 1981. Fotograf: Birgit Jansson. Anita Persson har komponerat och ritat, Inga Lisa Petersson skrivit texten.
Youtube: Hemslöjden Jämtlands Härjedalen har producerat en liten film om Jämtlandssöm där Ingela Fridell och Lena Persson visar tekniken och berättar kort om Anna Göransdotter.
En by blir till, 1997, av Sven Helmerius.