Anna Hägglöf, 1829-1894[]
Anna Bengtsdotter, född 30 nov 1829 och död 21 jan 1894, var yngsta barnet till Bengt Ersson i Klösta, Lit. Anna var bara 10 år när pappan dog. Liksom många i sin släkt var också hon läkekunnig. År 1853, när Anna var 24 år, gifte hon sig med den 45-årige läraren vid Lits folkskola, Erik Hägglöf. Hon kom till Myssjö när Erik blev komminister där. Sedan Erik dött flyttade Anna med dottern Anna Sophie Marie till Frösön, där hon senare avled. Hon ville bli begravd på Lits kyrkogård, och dottern köpte då en familjegrav åt föräldrarna. Anna Hägglöf hade flera syskon och alla ärvde intresse för och kunskaper i folklig medicin av sin far. Hon skapade en smorning mot riset (engelska sjukan eller Rakitis) som blev känd och såldes via apotek över hela landet under namnet ”Pastorskan Hägglöfs Rissmorning”. Den var en gångbar och i hela riket välkänd medicin till långt in på 1900-talet. Troligen hade hon ärvt det ursprungliga receptet men sedan modifierat det. Enligt uppgift skulle hon ha använt ister som bas och till det fogat de övriga ingredienserna. Engelska sjukan gick hårt åt många barn och vid varje smorning så brukade hon även ge barnet ett gult pulver för att driva ut riset, sannolikt innehållande svavelblomma. En traditionell rissmorning brukade innehålla nio ingredienser. Förmodligen gjorde Anna endast en variant av sin smorning, anpassad för små barn.
När Anna dog 1894, såldes receptet av en släkting till en utomstående person och receptet kom att ändras. Priset uppges ha varit 5.000 kr och att köparen var Vilhelm Sköld. Därefter tillverkades smorning för olika åldrar och det fanns förmodligen åtta olika varianter. En omfattande annonskampanj drog igång. Den svagaste varianten var för småbarn 1-6 månader gamla. De starkaste smorningarna för barn 10-15 år samt för vuxna. De starkare smorningarna kunde enligt affischer och annonser också bota en mängd andra åkommor.
Vilhelm Sköld var en driftig man och känd för sitt engagemang i nykterhetsrörelsen. Han samarbetade med P. M. Nilsson som hade raksalong i Östersund. Där kunde man inhandla smörjelsen. Barberare hade sedan gammalt kunskaper om läkekonst och tillverkning av medel mot diverse åkommor. Yrket var sedan medeltiden förknippat med enkel läkekonst och barberaren eller bardskäraren var en sorts ”barfotaläkare”. Barberaren var också nära besläktad med fältskären. Raksalongen kunde m a o ännu vid sekelskiftet 1800/1900 vara något av en enkel ”vårdcentral” och folkapotek.
I Östersund fanns den medicinskt utbildade stadsläkaren Moberg vid denna tid. Han anmälde Sköld och Nilsson för kvacksalveri. Det blev rättegång med hänvisning till kvacksalverilagen. Moberg ansåg att smörjelsen var rent humbug och att de skinnade folk på pengar. Sköld avlider 1895, samma år som rättegången hölls. I rättegången blir det besvärligt att framlägga bevis på smörjelsens kraft, eftersom ingredienserna hålls hemliga. Fast det är ju egentligen ”endast fullkomligt oskadliga oljor och enkla giftfria naturprodukter” som kan köpas i allmänna handeln eller receptfritt på apotek. Utgången blir att Sköld och Nilsson ådöms 12 kr och 50 öre i böter, vardera. Därefter kommer smörjelsen fortsätta tillverkas, nu med Skölds efterlevande änka Sally som ansvarig.
En affisch tryckt 1894, med detaljerad information om allt som smörjelsen kunde bota finns bevarad och den återges här i två delar.
Berättelsen kring pastorskan Anna Hägglöfs Universal-Smörjelse är mycket intressant och tankeväckande i vår tid. Men det finns inte så mycket uppgifter om hennes liv och leverne. Hon är så förknippad med universal-smörjelsen, men jag skulle gärna vilja veta mera om henne. Hon födde tre barn i äktenskapet med prästen Erik och blev tidigt änka i Myssjö.
Det var många sysslor som ålåg en prästfru på den tiden.
Som guide berättar jag ofta om hennes smörjelse och har även blandat ihop en salva med ister som bas. Detta för att kunna levandegöra tiden och berätta om folklig medicin. Ingredienser har jag tagit från de innehållsförteckningar som finns att tillgå i flera sammanhang. Jag kan nämna pulvriserad rot av calmus, inula (ålandsrot) och läkerabarber, kinabarkspulver, magnesium, kamferolja m fl.
Kvackare och humbugmakare var ett problem på den tiden. Men vi måste också erkänna att det intresse för naturmedicin och naturenligt levnadssätt som Sköld och hans likar uttryckte kunde vara högst seriöst. Sköld dog visserligen i förtid av lungsot (tuberkulos) liksom mång andra och att använda sig av naturläkemedel var en självklarhet. Vi skall komma ihåg att de medicinskt utbildade läkarna ännu inte hade tillgång till botemedel mot de stora folksjukdomarna som kräfta, tuberkulos, reumatism, engelska sjukan och barnförlamning.
Författat november 2020 av Gunilla Nilsson Edler
Har du upplysningar eller vill veta mera så hör gärna av dig per mejl till gunilla.ne@telia.com
Källor:
Bot och Botare i Jämtland och Härjedalen, Lars Hammarin, Jamtli förlag 1998
Bland kvacksalvare och godtemplare i 1890-talets Östersund, Bosse Sundin, Föreningen Gamla Östersunds årsskrift 1986.
Personuppgifter lämnade av Monica Kämpe, vars farfars, mormors syster var Anna Hägglöf.