Foto: Föreningen Gamla Östersund (beskuren) CC BY-NC 4.0.
Anna Langéen[]
Anna Hilma Wendela Smith föddes den 19 januari 1883 i Östersund.
Hennes föräldrar var Jenny Wendela Isacsson Smith född 19 december 1855 i Norsjö, Västerbotten, död den 16 januari 1946 i Östersund och Diderick Cappelen Smith från Trondheim född den 25 juli 1845 död 3 mars 1887 i Östersund. De gifte sig 1876. Fadern öppnade 1872 en egen affär på adressen Storgatan 23 i Östersund. Där såldes huvudsakligen speceri- och kolonialvaror men även porslin och vin. Fadern dog när Anna var tre år. Hustrun Wendela drev rörelsen på Storgatan 23 vidare tillsammans med sina systrar och anställda. Hon var änka och kunde därför driva rörelsen vidare. Änkor fick ta ansvar för sin ekonomi. Anna växte upp med sin mamma och sina syskon.
(Modern Wendela Smith finns även hon med i Mejas databas). Länk.
Storgatan 23. Wendela Smith, barnen Maria, Diderik, Fredrik, Oscar, Elin och Anna Langéen. Foto: Oscar Olsson. Föreningen Gamla Östersunds fotosamling.
Smithens gård.
Annas syskon var: Oscar Peder Cappelen Smith född den 1 november 1876 död den 17 september 1955, Carl Fredrik Micael Smith född den 1 maj 1879 död den 18 december 1939, Maria Seriana Johanna Smith född den 2 februari 1881 död den 15 nars 1975, Elin Jenny Louise Smith född den 17 april 1885 död 12 maj 1967 och Diderick Cappelen Smith född den 7 november 1887 död 11 september 1966. Alla barnen är födda och döda i Östersund.
Anna var gift med överlantmätaren och stadsfullmäktiges ordförande Fredrik Carl Rikard Langéen född den 2 januari 1880 i Sundsvall död den 4 april 1972 i Häggenås. De gifte sig 1908,
Anna och Rikards barn: Johan Carl Fredrik född den 16 augusti 1909 på Frösön död 22 mars 1986 i Kristianstad, Elin Johanna Fredrika född den 14 januari 1913 i Brunflo död 8 april 1998 i Lit, Anna Märta Cecilia född 1915 i Östersund, Oskar Valter Gustaf född 1917 i Häggenås, Gerda Maria Hilma född 1920 i Häggenås och Anna Margareta Elisabet född 1922 i Östersund.
Anna var lottornas ordförande/kårchef i Östersund i flera år. Hennes hem som låg i korsningen Kyrkgatan-Fältjägargränd i Östersund var en samlingsplats för lottorna.
Anna dog den 3 oktober 1966 i Östersund och är begravd på Norra begravningsplatsen.
Kerstin Ellert
Källor:
Folkräkningar 1900-1940
Sveriges dödbok, webben
Artikel publicerad 2025-05-01 i Jämtlands Tidning och på tidningens web 2025-05-04 av Torbjörn Aronsson.
Tillbakablick - Annas hem på Kyrkgatan blev lottornas högkvarter. Det andra världskriget och dess förspel påverkade försvarsviljan i länet. Anna Langéen blev en eldsjäl bakom lottarörelsen.
Förebilden kom från Finland, efter inbördeskriget bildades 1919 skyddskårer med stödjande lottor. De var förstås namngivna efter Johan Ludvig Runebergs diktade gestalt Lotta Svärd. I Sverige handlade det om den frivilliga landstormen, som fick en kvinnlig motsvarighet 1924.
De hette från början kvinnliga landstormsföreningar, men namnet ”lotta” vann så småningom insteg både informellt och formellt. I Jämtland hängde opinionsläget samman med att regementet I 5 hotades av nedläggning efter 1925 års försvarsbeslut. Det gällde att öka försvarsviljan, samt stötta landstormen med insamlingar och marketenteri under deras övningar.
Efter ett tal av generalskan Maja Schmidt i Östersund i april 1929 bildades Föreningen Jämtlands Landstormskvinnor (JLK). Många av de aktiva var fruar till militärer, men Anna Langéen var gift med en överlantmätare, som även var stadsfullmäktiges ordförande. De hade 1921 flyttat in i ett hus som låg vid korsningen Kyrkgatan/Fältjägargränd, men som nu är rivet.
Familjen bestod av man och hustru, fyra döttrar och två söner samt ett hembiträde. Anna Langéen blev vid bildandet av JLK dess fälttjänstchef, men från 1934 ordförande och kårchef. JLK hade efter bildandet börjat ordna marketenteri för landstormen vid dess övningar, Snart nog utökades det till att omfatta förplägnad och särskilda kokvagnskurser anordnades. De skulle följas av kurser i sjukvård, expedition och samband.
För lottornas ansvarsområde ökade och de skulle även börja stödja ordinarie arméförband. Sedan Anna Langéen blivit kårchef märkte äldsta dottern Elin, då 21 år, att hemmet förvandlades till ett centrum för lottarörelsen i länet. ”Ofta visste inte mina småsystrar om de hade en säng till kvällen. Där kunde ligga en främmande lotta från landet. Huset stod alltid öppet för alla lottor från när och fjärran.” skrev hon långt senare.
Syjunta hemma hos Anna Langéen som själv är stående andra från vänster. Foto: Föreningen Gamla Östersund CCBY-NC 4.0 (beskuren)
I hemmet anordnades även arbetsaftnar, där lottorna tillverkade saker som påskris till försäljning och där vinsten gick till landstormen, eller strumpor som gick direkt till militärens behov. Efter krigsutbrottet i september 1939 planerade man bland annat en dans samt luciafirande för att få ihop pengar.
Men utbrottet av finska vinterkriget 30 november och den svenska mobiliseringen gjorde att lottorna blev engagerade mer direkt i försvarsansträngningarna. I 5 anhöll direkt vid mobiliseringens start om 40 lottor till förplägnadstjänst med start 6 december. I själva verket blev det 50 lottor per dag som tjänstgjorde den närmaste tiden. De fick laga mat, utspisa och sköta marketenteri. Arbetsaftnarna blev fler, de sydde persedelpåsar, stickade strumpor och vantar till armén.
Vid Lucia uppträdde lottorna och eftersom rörelsen gått med vinst bjöd de cirka 10.000 inkallade soldater på lussekaffe och bullar ”vilket mycket uppskattades”. I protokollen framgår att Anna Langéens hem var central för verksamheten ”därifrån inkallades och utgingo lottorna, depå upplades, avlösning anordnades, då sådan begärdes och dit hade lottorna att vända sig om något saknades vid förläggningarna.”
När lottorna på höstmötet 1940 summerade arbetsåret juli 1939 till juni 1940 konstaterades att medlemsantalet ökat från 369 (varav 294 aktiva) till 662 (varav 538 aktiva). I skuggan av världskriget hade även behovet av luftbevakningstjänst ökat, bara den grenen hade omsatt 176 lottor som arbetat totalt 70.588 timmar.
Tillägg: Anna Langéen var ordförande i Jämtlands landstormskvinnor/Östersund Frösö lottakår 1934-1947. Det blev 1940 formellt lottakår av landstormskvinnorna och hon blev alltså ordförande för Östersund/Frösöns kår. Jag har gått igenom Jämtlands landstormskvinnors/Östersund-Frösö lottakårs arkiv (Föreningsarkivet i Jämtlands län). Där kallas hon överallt ordförande, men i efterhand har hon benämnts kårchef och var ju i realiteten också en verksamhetschef redan före 1940. Enligt 1941 års mantalslängd arbetade hon som husmor, men vet inte var/Torbjörn Aronsson.
Anna Langéen i mitten hade kanske främst som hustru till stadsfullmäktiges ordförande en framträdande roll vid kungabesöket i Östersund 1952. Men som lottornas kårchef i länet hade hon mycket gemensamt med drottning Louise, närmast kameran, som sedan 1927 var Lottakårens särskilda beskyddare och mycket aktiv i den rollen. Föreningen Gamla Östersund (beskuren), CC BY-NC 4.0
Kungaparet framför Rådhuset. Landsstormsmannen med lyft arm är föreståndaren för pantbanken Otto A Rutfält, till höger om drottningen skymtar fru Anna Langéen, skymd av kungen går överlantmätaren F C R Langéen och till höger om kungen går faktor Sigurd Holm. Fotot taget år 1952. Fotograf: okänd. Uppgifter från Föreningen Gamla Östersund, 1987.
Källor:
Föreningsarkivet i Jämtlands län, Östersund-Frösö lottakårs arkiv, vol. AIa: 1 protokoll 1929-1937, vol. AIa: 2 protokoll 1938-1943 och AIa: 3 protokoll 1943-1948.
Riksarkivet, Församlingsutdrag från Statistiska Centralbyrån (SCB) 1930, 1940.
Litteratur:
Brück, Maria (1984). "Den svenska lottarörelsen". I: Lottorna i samhällets tjänst.
Cronenberg, Arvid (2003). "Inledning Krigsutbrott och mobilisering till Tornedalen". I: Jämtlands fältjägarregemente - regementet, bygden och staden. Bd 3.
Egervärn, Erik A. (2003). "Jämtlands län i kristider - Hemvärn och frivilligorganisationer". I: Jämtlands fältjägarregemente - regementet, bygden och staden. Bd 3.
Overud, Johanna & Ehrensvärd, Ulla (2003). "Kvinnor i beredskap". I: Jämtlands fältjägarregemente - regementet, bygden och staden. Bd 3.
Söderström, Kickan (1975). "Lotta, javisst". I: Fältjägaren.