Astrid Wikner[]
Astrid Terése Hansson föddes 28 september 1930 i Ådals-Liden och växte upp i den lilla byn Lilltjärnmyran, sju km norr om Näsåker i Ångermanland.
Föräldrarna var byggmästaren Petrus Albert Hansson född 22 augusti 1890 och död 1962 i Ådals-Liden och Ida Jonsson född 14 februari 1901 och död 1932 i Ådals-Liden. När Astrid var två år dog hennes mamma plötsligt i en hjärnblödning och Petrus blev ensam med fyra barn Astrid samt Ivar född 1918, Bruno Ingemar född 1920 och ? . Efter en tid gifte fadern om sig och Astrid fick en halvsyster Gudrun Remy Anna född 1935.
Astrid var gift med Kjell Ingvar Wikner född 5 oktober 1930 i Tåsjö död 1998 på Frösön. De fick barnen Eva, Urban, Magnus och Johan.
Astrid ville gärna studera vidare. Efter folkhögskolorna Hola och Hampnäs var drömmen att utbilda sig till småskollärare. Hon sökte till seminariet men kom inte in. På den tiden tilläts inte vänsterhänta personer som Astrid att bli lärare. Under den här perioden träffade hon sin blivande man Kjell Wikner. De blev förälskade och i mars 1952 gifte de sig i Karlstad. Astrid hade flyttat dit och tagit jobb som hembiträde för att vara tillsammans med Kjell under hans utbildning vid lärarseminariet. När han var klar med sin examen bosatte sig Astrid och Kjell i Rörström (1952-1965) därefter Hoting (1965-1972) och slutligen på Frösön.
Astrids barndomshem på Lilltjärnmyran blev familjens sommarställe. På Lilltjärnmyran tog de också emot konstnärer från när och fjärran och det var ofta därifrån resor ut i Europa utgick.
Som yrkesmänniska fick Astrid utlopp för sina två stora intressen - mat och konst. Hon arbetade under flera år som lärare i hemkunskap och även som demonstratris på Konsum i Hoting.
Konsten blev hennes huvudsyssla från mitten av 70-talet när Astrid och Kjell öppnade Galleri 92 på Frösön, som de döpt efter husnumret. Galleriet var en naturlig fortsättning på deras aktiva konstintresse som följt dem ända sedan tiden i Rörström.
En av de första konstnärerna var Astri Taube (1898 - 1980). Signaturen W.F. skrev bland annat så här i LT den 19 februari 1976: - Fru Taube är bland annat en skicklig skildrare av Stockholmsmotiv och här bjuds nu på en variationsrik upplaga av färglitografier. Avdelningen kompletteras med vackra naturmotiv, arbeten som huvudsakligen tillkommit under fjolåret, liksom en del akvareller. Astri Taube besitter fortfarande en levande, omedelbar känsla i sitt konstskapande. Under mer än 25 år visade de måleri och skulptur av både nationella och internationella konstnärer i galleriet på Byvägen och att vara gallerist blev lika mycket en livsstil som ett yrke. Perioden med Galleri 92 blev viktiga år i Astrids och Kjells liv och de gladde sig mycket åt all den uppskattning de fick från både konstnärer och publik.
Konstintresset och galleriet öppnade en ny värld med spännande möten och resor ut i Europa då även barnen fick följa med. Besöken hos internationellt kända och unga okända konstnärer som Astrid och Kjell knutit kontakt med, blev viktiga minnen för hela familjen. Andra starka minnen är också alla de tillfällen då konstnärer bodde hos familjen. Det började redan under åren i Rörström och Hoting och fortsatte sedan i samband med utställningarna på Galleri 92.
Att det var Astrid som lagade maten själv till alla vernissagemiddagar var en självklarhet. Förutom ett brinnande intresse för mat och konst var Astrid även mycket musikintresserad. Hon gillade allt från modern musik till opera. Hon sjöng i olika körer och då och då sjöng hon med när Kjell spelade på den svarta flygel som alltid funnits i hemmet.
Astrid var genom hela livet en färgstark, kreativ och inspirerande person. Hon hade säker smak och visste precis hur hon skulle få till det speciella och intressanta. Hon tyckte om vackra kläder och att skapa ett personligt hem med konst och design. Kläderna sydde hon ofta själv, både sina egna och barnens. Hon återanvände gärna tyger och drog sig inte för extra arbete med att sprätta upp kasserade kläder för att sy nya. Och det var så Astrid var när det gällde det mesta. Under många år var medlen små och det gällde att ta tillvara på allt som gick. Hon kunde koka soppa på en spik och få till den godaste måltid av nästan ingenting. Hon bakade, saftade och syltade och var en riktig matmamma som gillade att prova nya rätter och läste gärna recept som kvällslektyr. Hon var aktiv och initiativrik och gick gärna på utställningar och konserter. Efter maken Kjells död 1998 levde hon ensam.
Astrid dog den 19 januari 2018.
Eva Sundin
Text utifrån minnesord i Länstidningen och Östersundsposten
Länstidningen 19 februari 1976