Brita Callin[]
Brita Callin föddes den 6 juli 1924 i Kila, Södermanlands län. Hennes föräldrar var Sven Callin född 1882 i Boteå och Svea Larsson född 1890 i Stockholm. Hennes syskon var Sven Olof född 1920, Lars Erik född 1921. Hon bodde med sina föräldrar och syskon 1940 i Björkvik, Södermanlands län. Brita växte upp i den norra delen av Kolmården, på Häradsgården. Pappan var skogschef och hela familjen tillbringade mycket tid tillsammans ute i markerna, väl utrustade för långa vandringar i alla slags väder. På detta sätt vaknade Britas stora intresse för naturen och hon fick lära sig att man aldrig ska vara rädd, utan tro på sig själv och sin egen förmåga.
Brita var bokhandelsmedhjälpare och turistvärdinna i Östersund, Frösön och Åre. Hon gav ut dikter, målade och umgicks med konstnärer.
Brita gifte sig 1945 med bergsingenjören Stig Herman Sigfrid Kämpinge född 1919. De fick sonen Jan-Olof Kämpinge den 17 januari 1947 i Karlskoga.
Brita Callin. Tavlan är målad 1947, konstnären heter Georges von Svetlick.
1950 bodde Brita i Stocksund med Jan Olof. Frånskild 1950.
1960 bodde Brita med Jan-Olof i Härke på Frösön, frånskild 1960 från flygteknikern Sten Sture Karlsson Kvidal född 1925 i Fredrika.
1975 var Brita frånskild, reseledare och bodde på Frösön. Hon arbetade på somrarna som värdinna på Wilhelm Peterson-Bergers Sommarhagen och vistades vintertid i Jämtlands- och Lapplandsfjällen, där hon senare kom att fungera som färdledare. Hon gav sig gärna ut ensam på äventyrliga turer men umgicks också med samer, som lärde henne mycket om livet på vidderna.
1985 bodde Brita i Totten Åre, Fahlén. Hon gifte sig tredje gången den 10 nov 1977.
Brita utkom 1957 med diktsamlingen ”Tag min hand”, illustrerad av Einar Forseth. Hela samlingen har en elegisk ton och sätter den sökande människan i fokus, en varelse som utlämnad åt mörker och tystnad beständigt söker efter ljus och en hand att hålla i ”Tag min hand”. Här ryms också naturlyrik och stilla betraktelser över vårens regn, ängars fuktiga gräs och myrmarkers varmröda mossa.
1978 utgav hon samlingen "Sardinien - nuraghernas ö".
Sardinien
Sardinien
Till Sardinien kom hon, som svensk reseledare, första gången i maj 1964 och kände redan efter en kort tid att här ville hon stanna. Här fanns den atmosfär - en spännande blandning av vildmark och kultur - som hon letat efter. Hon bodde en stor del av året på Sardinien och dog på Sardinien.
Brita dog i mars 2009. Hon var då änka.
Text: Kerstin Ellert
Källor:
Lars Hambergs jämtlandsbibliografi
Folkräkningar 1940, 1950, 1960, 1975 och 1985
14 augusti 1994 artikel i DN om Britas bok om Sicilien.
Sonen Jan-Olofs facebooksida