Brita Edlund, småskollärarinna och missionär.[]
Brita Edlund föddes i Hålland, Undersåker 18 mars 1883 och hon dog på vårdhemmet Notvallen i Järpen 1972. Föräldrarna var Anders Larsson Edlund född 5 augusti 1858 död 4 november 1943 och Margareta Olsdotter född 3 mars 1857 död 30 juli 1931.
Foto: Oscar Olsson
Brita hade fem syskon: Margareta Kristina småskollärarinna född 1885, Anna Eleonora sömmerska född 1887, Olof Laurentius folkskollärare född 1892, Maria småskollärarinna född 1894 och Anders snickare född 1897.
Brita flyttade till Ede i Offerdal 1904 och var verksam där som lärare till 1912 då hon for till Eritrea som missionär. Hon kom hem 29 juli 1921, reste igen 1923 och blev kvar till 1935. Var det när hon kom hem 1921 som hon blev bekant med Maria Ågren, måste vara så? Hon brevväxlade med Maria Ågren föreståndarinna på Fjällgård i Undersåker mellan åren 1923 - 1931. Breven från Maria till Brita finns bevarade hos Arkivet i Östersund. Mitt senaste uppdrag för Fornsskriftssällskapet var att renskriva dessa brev. Maria var en flitig brevskrivare och det finns flera bevis på brevväxling med olika högt uppsatta personer inom Missionsförbundet.
Text Eva Sundin
Så här berättar Brita i boken Minnen ur dagböcker och reseanteckningar som utkom 1961
" Det första framtidsmålet, som hägrade för mig var att få bli lärarinna. I vår stad (Östersund) fanns den tiden ett seminarium för utbildning av småskollärarinnor, och där lyckades jag vinna inträde. Efter det kom jag till Offerdals församling, där jag sedan tjänstgjorde i över nio år. Arbetet bland barnen var intressant, men på djupet i hjärtat fanns en längtan att gå in i missionens tjänst. Saken lades i Guds hand och snart kom svaret: Den direkta kallelsen att gå till barnhemmet i Bellesa där det just behövdes en lärarinna.
Hösten 1912 den 29 sept, blev jag i Offerdals kyrka avskild förtjänst i Fosterlandsstiftelsens mission. Första målet var Johannelunds Missionsinstitut, där jag under ett par månader skulle läsa italienska, som var kolonialspråket den tiden i Eritrea. Sedan följde en lång resa genom Europa innan man så småningom landade i Asmara, Eritreas huvudstad. Efter några dagars vila gick färden vidare på en mulåsna till arbetsfältet Bellesa en mil norr om Asmara."
I boken (häftet) på 76 sidor beskriver Brita sin tid, under flera perioder, som missionär i Eritrea, en tid med mycket strapatser men också mycken glädje. I boken berättar hon om en del personer som Maria Ågren, (som hon brevväxlade med) var väldigt intresserad av att få veta så mycket som möjligt om. Brita verkar ha klarat sig från sjukdomar och utbrändhet och uppnådde en hög ålder. /Eva Sundin
Brita Edlund från Undersåker var i Eritrea 1912–1935, 1948–1951, 1954-1957. Hon kom att ge en stor del av sitt liv åt Eritrea. Brita sändes ut 1912 och arbetade huvudsakligen som föreståndare för barnhem och, som pionjär på området, med slöjdskola. Hon blev utvisad 1935 men reste ut igen efter kriget. Efter sin pensionering reste hon, på egen bekostnad, ut på nytt för att hjälpa missionärskamraterna. (Andersson och Normark)
EFS’ första yttre missionsområde kom att bli Eritrea. Missionärernas syn på den inhemska religionen och dess utövare tycks ha blivit mer tolerant under årens lopp, men samtidigt så handlade det om en tid då människosynen var helt annorlunda än idag. Den västerländska människan var idealet och allt annat ansågs avvikande, framför allt om hudfärgen inte var densamma, så missionärernas syn på de så kallade ”hedningarna” låg helt rätt i tiden och var inte på något sätt unik. Många av ”hedningarna” konverterade till kristendomen via EFS, vilket missionärerna naturligtvis såg som positivt. Konverteringen behöver dock inte nödvändigtvis ha varit ett bevis för att folket på plats ville bli kristna eftersom missionsstationerna kunde erbjuda så mycket mer än bara kristendomen, även sjukvård och undervisning. Något som kan ha varit den viktigaste orsaken till EFS’ framgångar genom åren. Att de infödda sökte sig till missionsstationerna är dock ett starkt tecken på att missionärernas verksamhet var accepterad av många. Eritrea var en italiensk koloni sedan slutet av 1800-talet. 1935 utvisades alla missionärer från Eritrea av Italien. (Sågström)
Kristendomen är den äldsta världsreligion som praktiseras i Eritrea och majoriteten av befolkningen är kristna.
Den första Missionsskolan med utbildning av pastorer och missionärer låg i Kristinehamn. År 1890 flyttades utbildningen till lokaler på Högbergsgatan 27 i Stockholm. Beslut om uppförandet av en ny skola togs 1906. 1908 kunde en nybyggd skola i Stockby i Lidingö' invigas. På 1950-talet ändrades namnet från Missionsskolan till Teologiska seminariet. Skolan fungerade som utbildningscentrum för Missionsförbundet och kallades bland förbundets medlemmar för "Missionsförbundets hjärta". År 1981 startades i samma byggnad Lidingö folkhögskola med en utbildning av fritidsledare. År 1994 startade Svenska Missionsförbundet tillsammans med Svenska Baptistsamfundet en gemensam pastorsutbildning under namnet Teologiska högskolan Stockholm. Utbildningen fortgick till att börja med både på Teologiska Seminariet och Betelseminariet, för att 2002 flytta in i nya lokaler I Bromma. Folkhögskolan på Lidingö bytte namn till Utbildningscentrum Lidingö och har numera flyttat till Bromma i Stockholm och ingår i Bromma folkhögskola.
Svenska missionsförbundet hade sin missionärsskola på Hvita bergen i Stockholm från 1877. Föreståndarinna var Elsa Borg. Där utbildades bibelkvinnor och missionärer för inre och yttre mission. Efter 25 år hade 382 elever utbildats, därav 60 för den yttre missionen.
Källor:
Andersson och Normark: Så skörda och så vidare , EFS, 2006. ISBN: 91-976274-3-7
Sågström, Fredrik: Svensk mission i Eritrea, C-uppsats i historia, Gävle, 2005.
Breven från Maria Ågren mellan 1923-1931.
Minnen ur dagböcker och reseanteckningar av Brita Edlund, AB Jämtlandspostens tryckeri, 1961.
Wikipedia