Brita Genstrand[]
Foto Ville Roempke.
Brita Eriksson föddes den 8 november 1902 i Prästbordet Sunne.
Föräldrarna var dagsverkstorparen Erik Jonsson född den 2 september 1853 död 1933 i Sunne och Kristina Falk född den 2 augusti 1862 i Ljusdal död 1931 i Sunne. Britas syskon var Markus född 1887, Gertrud född 1889, Karin född 1891, Anna född 1896 och Jonas född 1898.
Brita var spelkvinna.
Polska spelad av Brita.
Britas bror Markus, som själv spelade fiol, gav Brita tio kronor i julklapp att användas till att ta fiollektioner hos Spel Erik i Hegle (Erik Eriksson). Trots att hon kände sig blyg och rädd och upplevde lektionerna som "agasamt" och tråkigt ville hon lära sig grunderna. Senare när hon tjänade piga i Östersund tog hon lektioner för E. Hamm. (se text längre ner) Lektionerna kostade tre kronor för 60 minuter. "Je va ju tvungen å va bort o ha platser, å int kunn man håll på o öva i sta´n, de gick ju int´". Under denna tid tjänade hon 35 kr i månaden och det kostade även den fiol som hon med Erik i Hegles hjälp införskaffade. Tyvärr stals fiolen av en dryckesglad bekant, som lämnade in den till pantbanken. Förutom fiol spelade Brita psalmodikon, munspel, durspel och kompade sin egen vissång på gitarr. I Britas föräldrahem fanns en psalmodikon med tillhörande sifferbok. Pappan sjöng basstämmorna och spelade melodin medan Brita i tio-årsåldern sjöng psalmmelodierna och spelade basstämmorna.
Brita flyttar i februari 1927 till Häste på Rödön där hon står som arbetskvinna i kyrkoboken. Den 25 mars 1927 får hon en dotter Siv Birgit, oä, och hon flyttar sedan hem till Sunne i december. 1938 flyttar hon till Frösön där hon gifter sig med snickaren Jöns Algot Genstrand född 25 maj 1897 i Sunne död 1967. Hon får dottern Elsa 1939 och sonen Erik Bertil 1942. De flyttar så småningom till Digernäs. Britas föräldrar var goda sångare och maken Jöns spelade durspel och ackompanjerade på orgel och piano. " Svärmor Kristina va husku te dans Bakmes" sa ´n Jöns.
Brita var en minnesgod berättare som på underbar klingande jämtska visste att berätta om kulturlivet i hembygden. Så här berättade hon, vid 92 år fyllda, om psalmodikonen som fanns i föräldrahemmet: "Den ma hadde va brun o int så tjock. ´N här på fotot tyck ja se ut som en barometer. De e bäre å ta numran o tryck på de. När ma had späla så stråken vårte huskut feit o tocke dann, tog a mamma o tvätt´nte lut. Je veit int vart han kom ifrån o vart han for. Je arbeite en vinter hos Per Erik Persson för systra hans gick på Birka o dom gatt ha nån hjälp för dom had ju kynna o mjölk o tocke dann. Men je hadd myttje nöje ta din för ´n Per som va ungkär hadd en gammal orgel ståen efter en gammal faster, så då höll man på å spel lite jussom på hann. Osså råks ´n ha fiol´n ätt ´n gammal-Magnus. En som späla men lät så väldit hitåt osså späla´n bredd me alldeles hemskt. De e så idylliskt me din nu om je int råks på å kunne sov kan je sätt me o späla fiol mitt i natta. Nu ha je ju så go stånnan, för fick man ju allri ti o öv." Flera av Brita Genstrands låtar finns upptecknade och spelade av H E Sundström och GROUPA
Östersundsposten 15 oktober 2016
"Få butiker har stått emot tidens tand så bra som Hamm & Nilsson på Prästgatan, Östersunds äldsta musikbutik och som till råga på allt firar 100-årsjubileum i år 2016. Det var musikläraren Erik-Axel Andersson som tillsammans med den klassiskt skolade pianisten Carl-Edvard Nilsson (sedermera Tollvik) öppnade upp vad som sedan kom att bli den musikbutik som vi alla känner till så väl i dag. Från början låg deras butik på Storgatan. Erik-Axel Andersson fick så småningom byta efternamn då det fanns en butik på samma gata som sålde grammofoner och radioapparater och vars ägare oturligt nog också hette Andersson, vilket resulterade i att posten ofta blandades ihop. Erik-Axel tog då namnet Hamm efter hans hemort Hammerdal och namnet Hamm & Nilsson föddes. Butiken sålde i huvudsak akustiskt, piano, noter och 78-varvare, i folkmun så kallade "stenkakor". Marianne Franzén har ägt butiken sedan 1974 då hon övertog den av sina föräldrar Sune och Karin Franzén som drivit butiken sedan mitten av 50-talet. De i sin tur tog över butiken efter Carl-Edvard Nilsson (Tollvik). Marianne som hade studerat på musikhögskolan i Stockholm och arbetat några år som violinpedagog kände när hennes pappa skulle sälja butiken att det var naturligt att hon skulle ta över rodret. – Jag ville ta vid. Jag hade ju trots allt stått i butiken och tagit betalt som liten på jular och sådär och sålt skivor. Det var nog en himla tur faktiskt att jag gjorde det. Marianne berättar vidare att det gick väldigt smidigt med övergången då hennes mamma fortfarande jobbade kvar i butiken. Hon fortsatte i samma anda som sina föräldrar ända fram till den dagen då butiken utökades med fler elektriska instrument och teknik, vilket krävde att hon anställde personer som satt inne på den kunskap hon själv inte besatt. – Jag har haft förmånen att arbeta långsiktigt med fantastiska medarbetare. Om man slår ihop oss fyra som arbetar här nu så har vi 100 års sammanlagd erfarenhet."
Brita dog den 3 mars 1996 i Digernäs.
Text: Eva Sundin
Källor
Kyrkböcker i Sunne, Frösön och Rödön
Spelkvinnor i Jämtland, H E Sundström,1994 Jämtlands läns museum
ÖP 15 oktober 2016