Brita Jonsdotter "Glabergs-Brita".[]
Brita och Jon
Brita Jonsdotter Gladberg föddes 26 juni 1812 i Namn, Oviken och hon dog 30 september 1902. Hennes far var soldaten Jonas Jonsson Gladberg (tidigare Skott) född 1775 och hennes mor hette Märit Mårtensdotter född 1774. Brita hade en syster Kerstin född 1807.
Fadern var soldat i Oviken och familjen flyttade till Risbergs by i Sveg. Fadern köpte efter något år ett torp i Färjestan som kallades Glabergstorpet. Fadern sysslade med skinnberedning och fällskrädderi.
Brita fick tjänst hos en hemmansägare i Överberg. Hon kom sedan som hushållerska till bonden Jon Halvarsson på Byvallen på gården Salmens. Brita gifte sig med Jon Halvarsson född 6 januari 1808 död 26 juni 1898. Jon och Brita blev på slutet av sina liv födorådstagare hos en dotter i Överberg. Båda blev 90 år. Jon och Brita fick barnen Anna född 1843, Märet född 1845, Brita född 1849 och Kerstin född 1849.
Brita blev "gammelläsare" och sektledare. Väckelsen kan hon ha fått genom sin piga Skrull-Ingeborg från Dalarna eller genom arbetsvandringar ner till Hälsingland. Många kvinnor vistades under vintrarna i Hälsingland och kardade och spånade lin och ull.
Gamla psalmboken
Luthers postilla
1695 års psalmbok
Några troende bildade tillsammans en församling i Byvallen med "Salmensmora" Brita som ledare. Sekten kallades "Hedenbergianerna" eller "gammelläsare".
På 1830-talet var Fredrik Gabriel Hedberg präst i Finlands statskyrka men hyste samtidigt starka sympatier för pietismen och dess företrädare. Hedberg framträdde med den från den rådande dogmatiska uppfattningen till synes avvikande"syndfrihetsläran". Hedberg fick allt större intresse för Luthers skrifter och texter. För Hedberg skulle Luther allt mer och mer komma att bli en centralgestalt och auktoritet framför andra. En religiös kris under 1842 ställde allt på ända för Hedberg och han gjorde en helomvändning från sina tidigare pietistiska övertygelser till att nu betona evangeliets och Kristus kraft med Luther som yttersta auktoritet. Läran blev populär i Hälsingland. Utmärkande för dem var oviljan mot "de nya böckerna" och förkärleken för "de gamla". Själva ordens yttre former, det gamla stavningssättet blev till ett äkthetsmärke på bokens innehåll. Blott de gamla gudsordsböckerna innehöllo en ogrumlad och tillförlitlig sanning och förtjänade att läsas. Sekten var mycket populär i Hälsingland.
Sekten blev inte så stor, endast ett tiotal medlemmar i Byvallen. De höll gudstjänster varje söndag. Först psalm, sedan bön med egna ord, dagens predikan ur Luthers postilla, avslutning välsignelse och psalmsång. Var det nattvardsgång följdes gamla handbokens ritual. Sina barn läto de döpa i kyrkan. Brita nöddöpte också många barn. De besökte inte husförhören.
I kontakten med ortens präst finns följande noterat om Brita: Hon visade prästen Luthers postilla och sade "Det här är riktigt guds ord, det, inte förfalskat som det som bjuds nu för tiden av biskopar och präster i kyrkan". "De har förfalskat läran i de nya böckerna". "Den nya Wallinska psalmboken är förkastlig och far med villfarelse". Hon prisade "Den gamla Spegel-Svedbergska psalmboken". Hon sade att hon kunde komma till nattvarden i kyrkan bara prästen "avlöste henne efter gamla handboken".
Text: Kerstin Ellert
Källor:
Jämten ; 1938 (en hel del fakta i artikeln är fel)
Kalle Ljung: Hedbergianerna i Järvsö, uppsats religionsvetenskap, Gävle, 2007
Husförhör, födelse- och dödböcker i Sveg