Britta Jonsson-Iwald[]
Britta Eleonora Jonsson-lwald föddes den 13 maj 1912 i byn Offne i Mattmars socken.
Föräldrar var Jonas och Margareta Jonsson f Olsson från Hammerdal. De hade två år tidigare köpt en liten gård i byn, men vistelsen i Mattmar blev inte lång. Efter fyra år fick familjen på grund av en olycklig borgensförbindelse lämna gården och flyttade först till Frösön och efter ett par år vidare till Östersund
Foto: Rolf Anderzon
Britta växte upp i Östersund tillsammans med föräldrar och fyra äldre syskon.
Fadern försörjde familjen som diversearbetare på olika byggen och modern skötte tvätten åt sk finare familjer.
Barnen fick hjälpa till efter förmåga. Storasyster Märta tex plockade blåsippor som hon sedan sålde på torget. Hon blev också som en extramamma för sina yngre syskon när föräldrarna var borta på arbete.
När Britta som vuxen såg tillbaka på sin barndom var det bara med ljusa färger. Den var fylld av äventyr, spänning, lustfylldhet och frihet! Det sista något som hon värderade högt i hela sitt liv.
Under skoltiden visade Britta inget större intresse av att teckna och måla. Då var det idrott och gymnastik som var det roliga. "Ja, någon konstnär blir det då inte av dig", sa hennes far. Först vid 13 års ålder lyckades hon göra en teckning som hon var nöjd med. Efter det var det bara teckning som gällde!
I tidskriften Jämtland - Natur, Kultur och Folk, skrev J.B Alsing en mycket positiv artikel om den då 16-åriga Britta. Familjen uppmuntrade henne och hon deltog i en aftonskola i teckning under ledning av rektor David Cederberg.
I början av 1930-talet debuterade Britta i en amatörutställning anordnad av SJK i Östersund. Där träffde hon sin blivande make Olof Iwald från Rörön i Berg. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm. Det visade sig att deras tavlor hängde intill varandra på utställngen.
Britta fortsatte energiskt att teckna och måla. Hon sökte 1934 till Konstakademin och kom in!
Två av hennes syskon, som vid den tiden bodde i Stockholm, stöttade henne på alla sätt. Trots det var det svårt att få ekonomin att gå ihop och hon måste med jämna mellanrum göra uppehåll i sina studier. Hemma i Östersund kunde hon då försörja sig med att tex måla porträtt av stadens borgerskap.
Hennes huvudlärare på Konstakademin var Otte Sköld och bland övriga lärare kan nämnas Albert Engström, lärare i teckning.
Britta avslutade sina studier vid Konstakademin 1939. Då var hon redan gift (1936) med Olof och bosatt i hans hemby Rörön.
1937 deltog Britta och Olof i Sveriges Allmänna Konstförenings utställning i Trondheim. Samma år bildas Konstnärernas Riksorganisation (KRO). Britta och Olof blev bland de första medlemmarna i Sverige.
1942 föddes dottern Birgitta.
1944 bildas Östersunds Konstklubb. Makarna lwald deltog i klubbens första utställning på Grand Hotell i Östersund.
Under 1930- och 40-talen deltog de i olika samlingsutställningar både inom och utom länet. Brittas konst fanns med i Nordiska konstnärinnors utställning på Liljevalcks konsthall i Stockholm 1948.
Hösten 1949 reste makarna lwald till Italien. De besökte bla Rom, Venedig och Siena. Vistelsen kom att betyda mycket för deras fortsatta konstnärsskap.
Vid nyåret 1950 flyttade familjen från Rörön till Östnår i Hackås.
Där började de experimentera med att framställa egna färger ur jorden. De anordnade kurser i bla frescomålning. De höll då till där det fanns en lämplig mur att använda, som tex i Olle Festins ladugård i byn Fäste. Det blev mycket uppmärsammat och många tidningar gjorde reportage. Färger till målningarna gjordes naturligtvis av jord från trakten. Experimenterandet med olika material fortsatte. Naturfärgad sand användes i mosaikarbeten, inte minst av Britta. Eternit blev ett lämpligt alternativ till marmor som både var dyrt och svårt att få tag på. De vackra etsade marmorgolven i Sienadomen var en stor inspirationskälla.
Sandmosaik
Etsad eternit i kombination med järn användes i offentliga utsmyckningar, som tex i Svenstaviks skola 1960 och i HSB:s kvarter Vildgåsen i Östersund 1968.
Samma år gick flytten tillbaka till Rörön, men då till Olofs fädernegård Nygården.
1971 tog de initiativet till bildandet av Bergsgruppen, en förening för yrkesutövande konstnärer i Bergs kommun. Gruppen var mycket aktiv och hade många utställningar både inom och utom länet. Bland annat medverkade de tillsammans med Bergs kommun i en utställning, kallad "Ödehuset" i Nordiska museet i Stockholm. En väggdekoration uppfördes dessutom gemensamt av gruppen i kommunhuset i Svenstavik.
Från och med 1952 till sin pension arbetade Britta även som teckningslärare vid centralskolan i Svenstavik. Att ge ungdomar kunskap om konst var viktigt och hon tog sitt uppdrag på mycket stort allvar. Hon kände sig dock ofta otillräcklig som lärare eftesom hon inte hade den formella utbildningen. Hon försökte därför så ofta hon fick möjlighet att delta i olika fortbildningskurser för teckningslärare runt om i landet.
Britta erhöll 1971 ett statligt stipendium, Bergs kommuns kulturstipendium 1982 och Landstingets Peterson-Bergerstipendium 1984. De två sistnämnda tillsammans med maken Olof.
Utöver sammarbetet med Bergsgruppen ställde Britta och Olof ut både tillsammans och separat. Ett exempel är Brittas serie akvareller med sina barndomsminnen från 1920-talets Östersund på Galleri Norrland 1986.
Tillsammans komponerade de den gobeläng "Pilgrimer på väg till Nidaros" som hänger i Bergs kyrka, vävd av konstväverskan Anita Persson.
Ett annat exempel på sammarbete är den stora utställningen "100 år i en jämtländsk by" på Galleri Norrland 1983. I en serie etsningar, tryckta med egen utvecklad tryckmetod och med förklarande texter, visades byns olika gårdar vid laga skiftet 1880 och 100 år senare 1980. Britta deltog i dokumentationen med akvareller, byggda på 50 års gamla blyertsteckningar som skildrade byns arbetsliv.
År 1991 uppförde Britta och Olof tillsammans med konstnärskollegan Allan Einebrandt en fondusmyckning hemma i Röröns bygdegård. Den visar motiv med gamla sägner från byn, som dessutom är målade med färger tillverkade av byns jord.
År 1994 avled Olof.
En retrospektiv utställning med makarna lwalds konst kallad "Från jord till färg" visades 1999 på Jämtlands läns museum. Utställningen arrangerades av Jämtlands läns Konstförening i samarbete med museet.
Britta tillbringade sina sista år på Myltbloman i Svenstavik och avled den 22 januari 2000.
"Brita hade ett resolut och stridbart humör, fyllt av idel solsken. Hennes entusiasm smittade av sig på omgivningen. Än var det inte dags att kasta in handduken." (citat av Carl-Göran Ekerwald ut Marianne Flordh: Brita och Olof Iwald, 1999).
Skrivet av dottern Birgitta Iwald
Länk till Wikiapedia om Britta Iwald. Wikipediaartikel
Källor
Tryckta:
Marianne Flordh: Britta och Olof lwald, utgiven av JLK,1999.
Staffan Sandler och Rolf Anderzon: Konzta, 2004.
Katalog över Jämtlands Läns konstsamling.
Svenskt konstnärslexikon del III, sid 250. Allhems förlag, Malmö.
Svenska konstnärer, sid 235, Väbo förlag, 1987.
Konstlexikon. Svensk konst under 100 år. Natur och Kultur förlag, 1971-91.
Gunnel och Kjell Svärd: Konstnärer i Norrland, 1983.
100 år och hundra konstnärer. JLK:s jubileumsbok, 2012.
Internet:
Riksarkivet. Landsarkivet i Östersund. Familjen Iwalds i Rörön, Berg arkiv.
Wikipedia.
Porträtt av flicka