Eva Eskilina Arbman[]
Eva Eskilina Dillner föddes den 5 augusti 1820 i Brunflo.
Prästfru i Sunne.
Eva Eskilina kan sannolikt utnämnas till Jämtlands första kvinnliga författare. Hon var dotter till den kraftfulle kyrkoherden och hovpredikanten i Brunflo, Olof Dillner född 14 november 1780 i Klövsjö död 25 september 1852 och Brita Margareta Svedberg född 8 juli 1800 död 1872.
Hennes syskon var Brita Karolina född 1821, Ingeborg Ulrika född 1823, Klara Magdalena (Malla) född 1824, Carl född 1825, Olivia född 1827, Thore född 1829 och Wendela född 1831 död samma år.
Hon gifte sig 1843 med kusinen Ernst Arbman född 2 november 1818 i Undersåker död 1896. Han blev kyrkoherde och väckelsepräst i Sunne. Hennes barn var prästen Johannes född 1844, Olof född 1846 död 1847, prästen Olof Emanuel född 1847, Olga född 1850, Ernst född 1855, lärarinnan Alma Gudlova född 1853, musiklärarinnan Hilda Margareta född 1857 och Rosa Sofia född 1861. (Döttrarna Alma och Rosa finns också med i databasen)
Prästgården i Sunne var ett kristet och kulturellt hem, varifrån en rad kulturpersoner utgick.
Här inledde Eva Eskilina sitt författarskap med folkloristiska bidrag i Jämtlands Tidning.
”Barnatro” publicerades 1897 under pseudonymen ”Eva”.
Dottern Rosa Arbman, sedermera själv författare, samlade 1914 moderns små kulturskisser, främst barn och ungdomsminnen, och utgav dem i bokform under titeln ”Kapten Silfverbrand”. Namnet syftar på en ryktbar officer från Frösö läger, bosatt på kaptensbostället i Lassbyn. I boken möter en klarsynt betraktares många iakttagelser från en gången tids Jämtland, drängar, pigor, grannar, och vänner, men också mera dramatiska notat från det förflutna. Det gäller t.ex. avrättningen av den olycklige Per Engvall i Brunflo 1835, bonden som i förtvivlan över evig fattigdom till sist mördade sin hustru i förhoppning om att samhället skulle ta hand om barnen.
Eva Eskilina publicerade år 1900 ”Mönstergård, Jämtlands allmoge tillägnad”. Hon väcker ett speciellt intresse därför att hennes familj stod den svenska litterära och kulturella eliten nära. En kusin till hennes far var prosten i Våla, Johannes Dillner, som umgicks med Vilhelm Fredrik Palmblad, författare av den berättelse, som sannolikt kan kallas den första Jämtlandsromanen.
Eva Eskilinas rika kulturmiljö avspeglas i hennes bok och har alltjämt förmågan att förvåna och fascinera, eftersom den förefaller ha präglats av både upplysning, kultur, kritiskt ifrågasättande och tung, idag svårförståelig mysticism
Eva Eskilina dog den 8 juli 1907 i Åsele.
Text: Kerstin Ellert
Källor:
Lars Hambergs jämtlandsbibiografi
Bygdéns herdaminne Härnösands stift