Gustava Svanström[]
Gustava Maria Svanström föddes den 15 juli 1874 i Stugun i Jämtland där hennes far Clas Svanström (1834-1877) var kyrkoherde. Då Gustava bara var två år dog fadern. Svåra år väntade den ensamstående modern Hulda Carlman (1845-1924) som dessutom hade ambitioner för sina bägge barn. Hennes önskan var att sonen Natanael, född 1872 död 1934, skulle kunna utbilda sig till präst och dottern Gustava få möjlighet att ägna sig åt ”vitterhet”. Hulda fick ett extra nådeår i Stuguns prästgård och var sedan tvungen att flytta. Familjen flyttade då till Hackås 1879.
Modern Hulda Svanström vigdes med Axel Fredrik Hammarström (1838-1907) den 13 juli 1882 i Hackås kyrka av Axel Nordien. Gustava fick då en styvfar.
Gustava fick sin bildningsresa, den gick först till flickskolan i Härnösand, därefter utomlands till Danmark, Norge, Tyskland och Italien. Hon återvände till Sverige och prästgården i Långsele där hon bodde kvar under resten av sitt liv. Där kunde hon ägna sig åt vitterhet medan hon hushållade åt sin bror som var präst där.
Gustava lär ha varit opraktisk och man fordrade kanske inte heller att hon som författarinna skulle ställa upp så mycket som var brukligt att kvinnor gjorde den tiden på prästgårdarna, skriver Maj Olsen i ett porträtt av Gustava Svanström. Gustava Svanström själv har tecknat interiörer från Långsele prästgård i uppsatsen ”Några minnen från en ångermanländsk prästgård på 1880-talet”.
Gustava debuterade 1904 med romanen "En historia från Ådalarna". Denna kärlekshistoria med förhinder har en levande och suggestiv naturskildring. Läsaren får inblickar i den tidens folkliga föreställningsvärld. Bjäran visar sig, och den legendariske trollprästen Spå-Herr-Ola stiger fram.
"På Blåhammmars bruk" är ännu en romantisk historia, där Blåhammar torde vara lika med Graninge bruk, och det järnbruk en mil över skogen dit man ofta far och hälsar på, är antagligen Forsse bruk. En lagerlöfsk kavaljer vandrar på landsvägen; man påminns då och då om Gösta Berlings saga.
"Släktens ansikten" är en krönika som löper genom flera generationer. Herrgården ”Hamra” är en av de gårdar kring vilka romanens handling kretsar. Namnlikheten med ”Hamre” leder oss in på den inte alltför vågade gissningen att romanen utspelas i trakten av Långsele, kring Faxälven. För manuskriptet till "Släktens ansikten" mottog Gustava Svanström år 1915 Iduns stora romanpris à 1.500 kronor, med motiveringen: ”Betydande fabuleringsförmåga, fin observation och en sund, färgrik stil äro egenskaper, som utmärka denna norrlandsroman af en af våra förnämsta yngre författarinnor.”
20 år senare bedömer Knut Mäler i en nekrolog Gustava Svanströms hela produktion. Hon har ”utgivit en mängd romaner, som ingalunda saknat litterärt värde. Genom all hennes diktning har strömmat en våg av varm medkänsla med de lidande, bekymrade, åsidosatta.” Men det recensenten värderar högst i Gustava Svanströms författarskap är hennes biografiska skildringar Ringar på vattnet och Järn, trä och hjärtan, – Graninge bruks historia genom tre sekler – som har ett ”utomordentligt kulturhistoriskt värde”.
Gustava Svanström avled den 21 maj 1935. Utöver sina många skrifter lämnade Gustava Svanström efter sig en ekonomisk fond att förvaltas av Långsele kyrkoråd. ”Ränteinkomsten skall årligen utdelas som stipendium åt två välartade och begåvade elever i fortsättningsskolan vid Hamre folkskola” står det i testamentet.
Gustava avled ogift och barnlös. Hon är begravd på Långsele kyrkogård, mellan sin bror och styvfar.
Text: Kerstin Ellert
Länk till artikel om Gustava Svanström i Hackås sockenkrönika 2009 . Länk
I krönikan finns en lista på alla hennes skrifter och böcker. Gustava Svanström har skrivit tjugo romaner, novellsamlingar och biografiska böcker. Hon har även publicerat artiklar i olika årsböcker och tidskrifter.
Källor:
Jules Ingelow: Svenska folkförfattare, bygdediktare, hembygds- och folklivsskildrarem del 2, 1931
Knut Mäler: Gustavs Svanström. Nekrolog i Nya Norrland 22 maj 1935
Per Nilsson-Tannér: Gustava Svanström i "Kring press och parnass", 1933
Maj Olsén: Till minne avGustava Svanström i "Provins ; 1983:3"
Herdeminne: Clas Svanström