Julia Paulsson Olsson[]
Juliana Katarina Andrietta Paulsson föddes den 14 april 1888 i Borgsjö, Västernorrland. Föräldrarna var torparen och arbetaren Andreas Paulsson född den 14 maj 1856 i Borgsjö död 1945 i Haverö och Ingrid Johanna Johannesdotter född 20 april 1863 i Borgsjö död 1938 i Haverö. Hennes syskon var Märta Hannesa Andrielia född 1890, Johan Anton Vincent född 1892, Bror Olof Andrén född 1895, Syster Jolena Arvide född 1898, Helga Anna Amalia född 1901. (En sannerligen namnrik syskonskara alla har tre namn. Hur kan det komma sig att några av barnen fått så ovanliga namn också?)
Julia gifte sig 1918 med ångbåtsföraren och hotellägaren Jöns Olsson (Olofsson) född den 28 mars 1876 i Föllinge död 17 februari 1952 i Laxviken. De fick barnen Ingrid Kristina född den 12 april 1919 och Gertrud Johanna född den 24 februari 1921.
Julia var gästgiverska, hotellägare och telegrafföreståndarinna.
Hotellet 1926.
Hotellet i Laxviken byggdes åren 1909-1910 av Olof A Danielsson och hans far Daniel Andersson från byn. Familjen flyttade in 1910. De bodde innan i ett hus i anslutning till ångbåtsbryggan. År 1916 anställdes Julia (Juliana) Paulsson från Häverö som gästgiverska. Efter ett par år (1918) gifte sig Julia med "en bygdens son", Jöns Olsson.
Därmed inleddes hotellets långa era inom samma familj då Jöns och Julia i och med giftermålet tog över hotellet. Hotellet stängdes 1953. Det revs sedan 1982.
Båtutflykt på Hotagen 1920.
Postbussen 1927.
Till hotellet kom "luftgäster", damer som spatserade utefter sjön med sina parasoll och stråhattar. Om man ville roa sig med annat fanns både ångbåten Elgen och motorbåten Viking, M/B Kometen som ägdes av hotellägaren Jöns Olsson och M/B Ålviksbåten som alla gjorde turer på Hotagssjön, vissa ända till Hotagens kyrka. Till Laxviken kunde man ta sig via postdiligensen som gick via Laxsjö och Munkflohögen och därifrån med tåg. Det gick även en privatbuss två ggr i veckan via Ottsjön-Sikås-Hammerdal. Andra spännande gäster vid hotellet var handelsresande, eller "provarna", som parkerade sina bilar på hotellgården fullastade med provkollektioner för traktens handlade. Byn hade en period inte mindre än fyra diversehandlare, till det även skräddare och skomakare.
Bakstugan som Kristina lät bygga. Vattnet pumpades upp ur sjön.
Omkring 1930 var byn som störst och hade då 445 invånare. Det var en livaktig by. Laxviken var även en knutpunkt för flottningen. En driftig kvinna Kristina Olsson, ömmade för kvinnornas problem med tvätten vintertid. År 1915 tog hon saken i egna händer och skänkte byborna en tvättstuga som kombinerades med en bakstuga nere vid sjön, med tillgång till vatten året om.
Från år 1938 till 1964 skötte Julia även byns telefonväxel som flyttats till hotellet. Byns första telefonväxel installerades först hos "Sverre", Pål Sverre Svensson, i hans hus nere vid sjön. Mellan åren 1907-1938 hade telefonstationen åtta föreståndare från byn, varav fem stycken var kvinnor. En av dem var Adela Olsson, en moster till min man Arne och som senare i livet kom att bli föreståndarinna på Lutherska bönhuset i Östersund. Sverre drev även diversehandel på nedre våningen mellan åren 1927-1963. Huset hade i slutet av 1880-talet byggts av Sverres far, för att dottern Barbro (Sverres yngre syster) skulle starta affär där. Hon drev den mellan 1888 till 1927.
Jag undrar hur hon var den där Julia på hotellet. Hade hon fått nån status som yrkeskvinna, hon kom ju till byn redan 1916 utan att ha jobbat med nåt annat innan. I alla fall står det inget i kyrkböckerna förutom gästgiverska när hon kom till Laxviken. En by där manliga göromål och sysslor uppskattades högre än de kvinnliga, ändå kom en del driftiga kvinnor därifrån. Julia levde och fanns där, när jag kom att tillhöra en del av "Olorsasläktet" genom mitt gifte med n´ Arne 1964. Minns att min svägerska var till fd hotellet och jobbade i växeln då det sista året innan växeln lades ner.
Byn Laxviken är väldokumenterad fotomässigt tack vare byfotografen Nils Svensson, han har dock missat Julia i den dokumentation jag hittat. Sven Helmerius har dock fyllt på med dokumentationen över byns innevånare i sina böcker, "En by blir till", 1997, och "Byn lever vidare", 2003. Han nämner dock inte Julia som någon speciell person förutom att hon ägde hotellet från 1918 .
För att få lite mera kött på benen ringer jag upp två kusiner till min man som båda är i 80-årsåldern och har minnet i behåll. De är dessutom bröder och bor kvar i byn. Att Julia var en väldigt snäll person får jag genast höra. Den ena brodern minns att när ungdomarna i byn på helgerna åkt på dans, så fick dom alltid komma till hotellet på natten och fika så mycket de ville. Det fanns ju också servitriser och telefonister som bodde där som var lite intressanta. Jag pratade även med Folke Boogh känd profil i Laxviken som varit på hotellet och hjälpt till med att hugga ved.
Telegrafverket har medaljutdelning på hotell Standard 1964, Juliana Olsson längst till höger. Hallings foto.
Vad gäller telefonväxlar så var det ju väldigt vanligt att telefonisten tjuvlyssnade. Det gjorde även Julia och hon gillade inte att man skvallrade eller talade illa om någon, då la hon sig i samtalet och sa ifrån. Julias man Jöns ville också lyssna ibland men då ville han rätta till det han ansåg var fel och talade om hur det egentligen förhöll sig med saker och ting. Min mans faster (ingift) som var både distriktssköterska och barnmorska i socknen berättade för många år sedan att hon hade avtalat med kvinnorna som ringde henne i ett speciellt ärende, när de trodde de var gravida, skulle använda ett kodord då hon visste att de var avlyssnade. När hotellet skulle rivas 1982 var det många som fick plocka sånt som gick att återanvända. På många sommarstugor efter Hotagssjön finns fönsterfoder och verandaräcken som härstammar från hotellet.
Julia dog den 5 september 1974 i Laxviken.
Text Eva Sundin
Källor:
Kyrkoregister Borgsjö, Häverö och Laxsjö
Bilder av Nils Svensson, Laxviken ur boken "Bilder från en Jämtländsk gård under 1900-talets början", 1986
"En by blir till 1997" och "Byn lever vidare : Laxviken med omnejd", Sven Helmerius, 1997 och 2003
Muntliga berättelser från Laxviken