Karin Sofia Engdahl Järrel Juel[]
Karin Sofia Järrel, känd under namnet Karin Juel, ogift Engdahl, föddes den 26 maj 1900 på Kungsholmen i Stockholm. Hon dog den 2 maj 1976 i Stockholm, gravsatt i Berg, Jämtland.
Karin Juel var gift tre gånger. Första äktenskapet varade 1920–1925 med Holger Dahlman (1894–1959) och paret fick en son Bengt (1922–2001) som blev regissör och fick efternamnet Järrel efter att ha adopterats av Stig Järrel. Andra gången var hon gift 1925–1934 med översten och sångaren Niels Juel (1896–1995) och fick en dotter, skådespelerskan Inger Juel (1926–1979). Tredje gången var hon gift 1937–1948 med skådespelaren Stig Järrel (1910–1998). I och med tredje vigseln blev Karin Juel hennes artistnamn.
Till vänster: Karin Juel omkring 1940. Foto från youtube. Musik: En prästkrage i min hand, 1946 länk
Foto från youtube. Musik: Det låg ett brev på ett sjömanshem och vänta länk
Karin var en svensk sångerska, skådespelerska och författare. Hon debuterade som sångerska i början av 1930-talet. Har givit ut ca 300 skivsidor, nästan alla är 78-varvare.
Karin Juel kom mycket tidigt till Jönköping där hon växte upp hos grosshandlare Bror Engdahl och hans hustru Edla Petersson, som var moster till författaren Martin Koch. Hon debuterade som vissångare i radio i början av 1930-talet och fick sitt genombrott med kusinen Martin Kochs visor, Lyckan och Blomman. Hon turnerade över hela Skandinavien och medverkade i olika radioinspelningar, oftast till Sune Waldimirs orkester. Hon medverkade också i revyer, bland annat hos Karl Gerhard och sjöng in ett stort antal visor och schlager på skiva under sin karriär.
Hon skrev även romaner, underhållningsromaner, som gärna förenade sociala motiv med romantiserande drag. De översättningar hon gjorde under 1960- och 1970-talet var också underhållningsböcker av enklare slag. 1945 kom boken "Ekot av ett skott" under pseudonymen Katherine van Goeben
Under många år hade Karin Juel en frågespalt för rådgivning kring personliga problem i veckotidningen Allers. Hon var tidigt en förkämpe för homosexuella, och detta i en tid då ämnet annars var starkt tabubelagt.
Under 1950-talet gav radion henne allt större uppgifter, till exempel serien Karin spelar för husmödrarna – ett mycket populärt program, med en för tiden, ovanligt öppen och personlig ton. Fjorton gånger var hon också programledare för Det ska vi fira.
Karin hade ett fritidshus vid foten av Hoverberget. En plats där hon tillbringade mycken tid. Barnbarnet Thérèse Juel bor på gården i Hoverberg.
Thérèse skriver så här om som mormor: Hit kom min mormor, sångerskan och radiorösten Karin Juel mer eller mindre av en slump i mitten av 30-talet. Hon var bjuden till Jämtland för att göra en mindre turné. Mormor, som turnerade 20 år i folkparkerna, hade aldrig någon permanent orkester utan tog alltid, som hon sa, ”ackompanjatör på platsen”. Den här gången hade hon fått vid sin sida en ung man från Stugun, den då drygt 20-årige pianospelskunnige Per-Martin Hamberg – många år senare blev han faktiskt chef för Radiotjänst i Stockholm. Per-Martin hade släktingar i Hoverberg och kände även kantorn i byn. Då de hade en stund över den här aktuella dagen, knackade de på hemma hos kantorn och bjöd in sig på en kopp kaffe. Mormor berömde den vackra byn för kantorn, som efter kaffestunden erbjöd sig att visa henne något extra. Vid foten av berget hade han en liten stuga och om sångerskan hade tid kunde de ta en promenad dit. Det var tur att hon hade det, för den här promenaden kom att påverka hennes liv för alltid. När hon väl var framme vid stugan ställde hon sig på förstukvisten, och såg ut, det var en vidunderlig utsikt! Det var då hon blev ”bergtagen”, brukade hon berätta. Mormor blev sedan byn och stugan trogen i mer än 35 somrar. När hon varje år i slutet av maj hade installerat sig brukade de i byn säga: ”Nu är sommaren här, för nu har Karin kommit”. För min mormor var det också en självklarhet att hon skulle ha barnbarnen hos sig på somrarna. (Ur "Kvinnornas Sverige : en underbar resa, 2008)
Karin Juels grav vid Bergs kyrka, Jämtland. Foto från Wikipedia
Böcker som Karin Juel skrivit:
Prostens dotter (Lindblad, 1933)
Jordens famn: roman (Bonnier, 1934)
Stammen och grenarna: en familjehistoria (Bonnier, 1940)
Tre fäder: roman (Bonnier, 1942)
Ekot av ett skott (Norstedt, 1945) (under pseud. Kathrine van Goeben)
I anden fattig (Norstedt, 1948)
Att söka lyckan (Wahlström & Widstrand, 1958)
Tillbaka till livet (B. Wahlström, 1965)
Vem är det jag älskar? (Kometförlaget, 1967)
Så har ödet bestämt (Kometförlaget, 1967)
Den stora kärleken (Kometförlaget, 1967)
På dunkla vägar (Kometförlaget, 1967)
Känn att du lever (Kometförlaget, 1967)
Irina (Kometförlaget, 1967)
Flickan från fjärran (Kometförlaget, 1967)
Att en gång älska (Kometförlaget, 1967)
Mitt möte med det övernaturliga (1972)
Löftet (Askild & Kärnekull, 1973)
Tillbaka till livet (B. Wahlström, 1975)
Nyutgivna sånginspelningar:
Lyckan : 22 originalinspelningar 1934−1946. CD. Ancha. 2001
Svenska sångfavoriter. [Inspelad 1933−1945]. CD. Odeon. 2005.
Text: Kerstin Ellert
Källor:
Kyrkböcker
Wikpedia
Youtube
Kvinnornas Sverige : en underbar resa, 2008