Katrina Reslegård[]
Katrina Elisabet Eriksson föddes den 3 november 1918 i Husås i norra Lit, som äldsta barn till lanthandlarparet Anna Elisabet Nilsdotter född den 1 juli 1896 död 1979 i Husås och Olof Eriksson född den 9 oktober 1886 död 1985 i Ås. Han bytte senare namnet till Ottersgård.
Syskonen var Nils-Erik född 1920, Karl Einar född 1923, Olof Sigvard född 1925, Stig Nicolaus född 1926. Drygt 21 år efter Katrina föddes systern Britta, år 1940.
När modern Anna insjuknade blev Katrina som en mamma för Britta. Katrina – i familjen kallad Kia – var snabb i tanke och handling redan som barn och driftig. Blott 12 år gammal gjorde hon sin första spelning som organist i Lits kyrka, efter att Anna sett till att hon fått lära sig att spela på den tramporgel som fanns i hemmet. Som 13-åring ledde hon sin första söndagsskola i Husås.
Av Anna lärde hon sig matlagning, handarbete och sömnad och vidareutbildade sig i det vid Mariannelunds hushållsskola. Hon studerade också vid Hampnäs folkhögskola där hon var en av de främsta eleverna och uppmanades att studera vidare. Men det blev inte så.
Katrinas kyrkliga engagemang ledde henne bland annat till en kurs i Ås i juli 1941 dit unga människor från hela Härnösands stift strömmade till. Bland dem fanns den då 21-årige Arne Henriksson från Resele. Det ledde till brevväxling, romans, förlovning 1945 och giftermål i Lits kyrka på midsommardagen 1948.
Till det första boendet i Uppsala flyttade också lillasystern Britta. Under åren i Uppsala när Arne utbildade sig till präst föddes Elisabet 1950 och Ingmar 1953. År 1952 bytte familjen efternamn till Reslegård. Efter prästvigningen 1956 fick Arne tjänst som präst i Aspås, och Katrina gick in i rollen som prästfru. Hon arbetade mer än heltid på pastorsexpeditionen, som vikarierande organist, med söndagsskola, diakoni och annat kyrkligt arbete. Det mesta var oavlönat, som det förväntades av en prästfru på den tiden. Det ideella, icke betalda, arbetet fortsatte i Ås dit familjen flyttade sedan Arne fått tjänsten som komminister 1961.
I juni 1969 avled Arne i en hjärtinfarkt, nyss fyllda 49 år. Och Katrina stod utan inkomst, och egentligen också utan bostad med en son som skulle börja i gymnasiet. Ås församling lät Katrina bo kvar i prästgården året ut, livförsäkringspengar räckte till kontantinsatsen för en villa på Högstalägden i Ås. Och hon fick nu lön för sitt arbete.
Som återkommande organist, arbete på pastorsexpeditionerna och med äldre så blev Katrina en profil i Ås och i övriga församlingar i Rödöns pastorat: Aspås, Näskott och Rödön.
Hon ledde många studiecirklar för de gamla på Ranågården, Blomstergården och andra boenden. Med sång och musik väcktes minnen till liv hos de gamla, som Kia nu närmade sig och i vissa fall passerade i ålder. Katrina fortsatte att yrkesarbeta till 92 års ålder.
Under många år var hon också engagerad inom Röda Korset, bland annat som ordförande i Ås, och 1988 fick hon Svenska Röda Korsets förtjänstmedalj i guld. Många minns de virkade grytlappar de fick av omtänksamma Katrina, och hemkokade kolor styckevis förpackade i smörpapper.
I början av 2000-talet träffade Katrina jämnårige Viktor Magnusson från Sundsvall, också han bördig från Husås. De hade varit klasskamrater i folkskolan. Tonårsförälskelsen väcktes till liv och de fick drygt tio lyckliga särboår innan Viktor avled 2013. Katrina betydde mycket för barnbarnen under deras uppväxt och fortsatt i livet. Hon var ständigt närvarande. De sista två åren bodde Katrina på Blomstergården i Krokom där hon trivdes mycket bra.
Katrina blev också en stor support av mitt Galleri Tängtorpet när jag öppnade det sommaren 1999. När hon upptäckte att jag saknade en viktig bok för min historiska kartläggning av Ås så beslöt hon att skänka mig sin mans bok "Ås socken historia", skriven av läraren Alexander Staverfeldt. Boken är en riktig raritet med sina 530 sidor och jag fick mycket användning för den när folk kom till mig och ställde frågor om Ås eller ev släktingar.
Text Eva Sundin
Källor:
Minnestext i ÖP och LT
Kyrkboken i Lit