Kerstin Ersdotter "Gräfs-Kerstin"[]
Kerstin Ersdotter föddes 4 december 1786 i Gräfsgården i Vemdalen och hon dog den 5 maj 1874 i Vemdalen. Hennes föräldrar var bonden Erik Olofsson född 13 mars 1749 död 2 juli 1833 och Brita Sigfridsdotter född 7 juni 1759 död 29 juni 1844. Hennes syskon var Olof född 1789 Mattes född 1792, Måns född 1799 och Eric född 1802. När fadern dött så står Kerstin som bonde, senare som piga när brodern bor på gården. En av hennes bröder ska ha varit Hede tingslags siste profoss.
Hon kallades Gräfs-Kerstin för hon bodde i en liten stuga som låg nära den stora Gräfsgården.
När hon dog står hon som ogift fattighjon i Kyrkbyn.
Snäppare, men inte Kerstins
Gräfs-Kerstin var en klok gumma som kunde bota. Hon praktiserade koppning, gjorde massage, drog skadade leder till rätta. Hon hade rykte om sig att vara hårdhänt. Hennes snäppare vid koppning var tillverkad av en gammal lie och den slog hon igen med hjälp av ett vedträ. Vid tillrättaläggandet av en ben- eller armskada ställde sig Kerstin och patienten på var sida om en gärdesgård, "offret" med den skadade extremiteten instucken genom en springa. Vid massage för ont i rygg ordinerade hon den kranke att lägga sig på golvet eller marken. Hon sate sig sedan på ryggen och med sin tyngd och kraft med knogar och knän bearbetade hon ryggen.
Kerstin samlade och odlade själv sina läkeväxter bla malört och libbsticka. Hon planterade lövträd och buskar vid gårdarna i byn utan att fråga om lov. En sälg vid kyrkogården och två stora häggar vid Gräfsgården påminde länge om Gräfs-Kerstin. "När Du kommer till kyrkan och ser en fågel i sälgen, så är det jag", ska hon ha sagt när hon planterade trädet.
Libbsticka
Malört
Libbsticka var en universalört inom folkmedicinen. Bladen skördades före blomningen. Man gjorde en gröt på de färska bladen genom att koka dem i svinister. Gröten lades på bölder. En dekokt på bladen reglerade marsmältningen och menstruationen. Pulver på mald libbstickerot i brännvin var ett medel mot ischias och reumatism. Libbsstickerot kunde också ingå i rissmorningen.
Malört användes i huskurer. Malörtsdroppar och malörtsbrännvin togs mot dålig mage och diarré. Man plockade bladen som torkades och kokades. Buketter av malört hängdes bland kläderna mot mal.
Kerstin ska ha varit av knappt medellängd, undersättsig och kraftfullt byggd. På ålderns höst ska hon ha haft problem med rörligheten och gått med käpp.
Text: Kerstin Ellert
Källor:
Lars Hammarin: Bot och botare, 1998
Jämten ; 1918
Husförhör, födelse- och dödböcker Vemdalen