Märta Nilsson[]
Märta Amanda Pålsson föddes den 25 juli 1891 i Överhogdal. Hennes föräldrar var handlanden Olof Pålsson född den 4 december 1847 i Kyrbyn död 25 februari 1940 och Matilda Eriksdotter född den 1 september 1865 i Ytterhogdal och död 9 oktober 1928 i Överhogdal. Hennes syskon var Paul Alfred född 1888, Mia Eugenia född 1894, Jenny Katarina född 1900 och Ester Paulina född 1903.
Fyra systrarna Pålsson.
Märta gick husmorskola och vävskola innan hon gifte sig.
Märta växte upp i Överhogdal, en by som låtit tala om sig på flera sätt, inte minst om att Överhogdalstapeten blev funnen där. På gården hos Märtas föräldrar fanns ett härbre som numera står på Jamtli intill Tingshuset från Brunflo. I detta härbre sägs sju soldater ha frusit ihjäl när det flytt från Norge. Hela Gunnarsgården som familjen bodde på brann ner 1885, men härbret klarade sig.
Märtas far som var handlare var också framsynt på så vis att han skickade döttrarna på husmodersutbildning. Märta gick därför en husmorsskola i Karlstad 1912 och en receptbok hon skrev vid skolan finns genom dottern Karin bevarad och ingår i bokgåvan till Arkivet.
Märta Pålsson på stolen till höger, Jämtslöjds vävkurs 1910.
1928. Märta med sju barn.
Märta blev 1913 gift med trävaruhandlaren Erik Andreas Nilsson född den 19 maj 1878 Kyrkås död den 4 november 1927. De fick åtta barn, Inga Märta (1915-1949) Nils Olof (1916-1993) Erik Andreas ( 1918-2006) Pål Gunnar (1920-1920) Karl-Gustaf (1921-2021) Per Axel (1922-2004) Kristina Maria (1925-2011) och Karin Matilda som föddes den 14 november 1927 tio dagar efter fadern avlidit, och i dags dato lever (augusti 2021).
Märta och Andreas bodde på många olik adresser i Östersund. Enligt dottern Karin flyttade man nästan varje år den första oktober till en ny, lite större och lite bättre bostad. Efter att barnen blivit lite äldre hamnade man till slut i Karlslund i morföräldrarnas hus på gård 224. Med en växande barnaskara så sökte man efter ett sommarboende på landsbygden nära Storsjön. Sedan järnvägen mot Storlien blev klar i slutet på 1880-talet växte det upp ett litet sommarsamhälle mellan järnvägen och Storsjön. Det blev populärt att flytta ut familjen, hustru och barn på landet, medan mannen i huset arbetade kvar i stan och "pendlade" till Ås med egen motorbåt eller via järnvägen.
Genom en piga fick Andreas år 1923 kännedom om att ett hus i Täng i Ås, som ägdes av affärsmannen J P Hård, var till salu. Det var en större villa med gott om plats som hade fått namnet Brunkulla på grund av dess bruna panel.
Varje sommar tog man alltså som många flera stadsbor sitt pick ock pack och flyttade ut på landet. Andreas hade en egen motorbåt som han pendlade med mellan Täng och Östersund. Allt var frid och fröjd till november 1927 då Andreas endast 49 gammal plötsligt avled och lämnade fru med sex barn (en son dog som spädbarn) och det sjunde på väg. Märta blev nu helt plötsligt ensam om att försörja sig och sina sju barn. Men Märta var en rådig kvinna.
Brunkulla.
Hon började med att i lägenheten i stan starta ett skolhushåll, där elever fick komma och äta. Hon hade även några inneboende släktingar. Till hjälp fanns alltid en flicka från landsbygden som fått pigplats hos Märta. I sommarhuset Brunkulla ordnades med en privat barnkoloni där "stadsbarn" och även syskonbarn fick komma att bo under några sommarveckor. Alla barn, såväl de egna sju, som sommarbarnen fick hjälpa till på olika sätt. Det var alltid barnen som fick hämta mjölk och ägg från en bonde uppe i Täng en bit från sommarhuset. På hösten när alla bär skulle tas om hand ordnade en släkting som ägde en buss med resor fram och åter till Östersund tills allt var bärgat.
Bokhyllan på Landsarkivet med Märtas kokböcker.
Med tanke på det omfattande hushållet var det kanske inte så konstigt att de två yngsta döttrarna Maria och Karin båda utbildade sig till skolkökslärare. Yngsta dottern Karin flyttade på 1960-talet till ett eget hus ovanför Brunkulla och arbetade en tid i Ås. Hon har 2016 donerat hela sin samling av hemkunskaps, kok - och kakböcker till Landsarkivet och som man kan bläddra fritt i om man vill. Där finns även hennes mors böcker där den äldsta kokboken är från 1880-talet. Märta Nilsson hade när hon dog 1981 tillbringat 52 somrar i huset Brunkulla i närheten av Birka Folkhögskola i Täng , Ås.
1995 hade jag ett halvårs projektanställning hos Ås hembygdsförening. Jag skulle gå igenom deras arkiv. I en pärm hittade jag ett brev som Karin Nilsson skrivit där hon berättade om sin mor och hennes 52 somrar i huset Brunkulla nere i Täng i Ås. Hon ville att modern skulle bli "dokumenterad" på nåt sätt. Jag intervjuade Karin och flera av hennes släktingar och resultatet blev så småningom min uppsats " Sommarfåglarna vid Åssjöns strand". Enär Karin fortfarande lever fick jag möjlighet att prata lite mer med henne i ett telefonsamtal nu i augusti.
Märta dog den 9 mars 1981 i Östersund.
Systrarna Mia och Märta.
Text: Eva Sundin
Källor:
Ett År I Ås, 1996
Fyra essäer om Turismens historia I Jämtland. Del 4 . "Sommarfåglarna vid Åssjöns strand" Eva Sundin Rapport 1996:6, Mitthögskolan
Intervjuer med Karin Nilsson 1995 och 2021
Karin Nilssons arkiv Se/ öla 12149
Kyrkböcker Överhogdal, Östersund och Ås
Släktböcker ägda av Ingrid Persson, systerdotterdotter till Märta
Sveriges dödbok