Jämtlandskvinnor Wikia
Advertisement

Malin Karlsdotter föddes 25 december 1805 och dog 26 mars 1861 i maginflation. Enligt kyrkboken läste hon danska och man har därför dragit slutsatsen att hon var från Norge. Det finns också berättelser att hon var från Östersund ”tå rättele fål kömmin” och ha en bror som var präst i Oviken. I ett domstolsprotokoll säger Malin att hon är född i Östersund av Carl Persson, som var en ”vifaring och skojare” och modern var Lisa Beata. Från Östersund hade de vandrat till Norge och haft henne med sig på sina vandringar tills hon, när hon var två år, lämnats hos bonden Jon Mårtensson i Totsås i Nordli. I fosterhemmet fick hon lära sig det mesta: mjölka, karda, väva, hugga ved och allt annat som hör till en gårds sysslor. Genom den framsynte prästen i Nordli fick hon lära sig läsandets konst, något som bringade henne glädje genom hela livet. Inte många kunde läsa vid den tiden. Där tog hon nattvarden och blev kvar till 1826. Finns också en uppgift att hennes mor ska vara Magdalena Ersdotter i Östersund.

Malin gifte sig ca 1827 med änklingen Jon Ivarsson i Lilla Blåsjön född 3 april 1767. Han blev änkling 1825 och dog 2 september 1863. Jon hade en son Ivar. Malin var 37 år yngre än sin man.

Tangen.jpeg

Jon var den första som fick bo och bygga vid Lilla Blåsjön: Han slog sig ner på en udde ”taang”. Gården kallades därför Tangen.



Tangen ca 1930. Foto: August Lindholm


Malin styrde och ställde med ungdomlig fart i sitt hem. Hon var alltid beredd att hugga i.

Malin körde själv med häst forbonderesor till Norge och runt i Ångemanland och Jämtland. Hon manövrerade skickligt den fyllda färdskrindan i terrängen. Ingen kunde lura Malin i affärer. Hon ordnade ofta med hästbyte på marknaderna. Hon hjälpte även till vid förlossningar.

Malin började anlägga en ny gård på andra sidan sjön Brattåsgården. Hon röjde och satte upp en ryggåsstuga. Man har antagit att Malin gjorde detta för att det skulle bli hennes änkesäte när den åldrige mannen dog.

”Gubben” var gammal och Malin höll sig med andra karlar. Enligt bygdetraditionen så kallade man henne tygellös, osedlig, styggt stycke. Efteråt har man förstått att hon var helt normal sexuellt men inte fick tillfredsställelse av sin gamle man. När hon nu kom utanför moralens gränslinje träffade hon flera karlar. Hon drog till sig de manfolk hon önskade.

Malin fick flera barn och ingen trodde att Gammel-Jo var far till dem, men han följde med till prästen och anmälde dem. Vid ett tillfälle frågade prästen om Jon var säker på att det var han som var far till barnet. Jon svarade: Det må väl göra dej de samma om det är en björn, som har gjort honom, när jag tar det för gott.

Varje år som gick kände Malin att gubben var en black om foten. Han blev blind och led av svält och vanvård. Sonen Ivar hämtade hem honom till sig och Jon kryade på sig. Han överlevde Malin med ett par år. När Malin blivit av med mannen flyttade hon till Jon Danielsson i Kyrkbolandet, som var jämnårig med henne och han hade tidigare sju barn med sin hustru Anna Carlsdotter. Malin och Jon fick flera barn tillsammans. 

Prästen tog henne i upptuktelse. Malin svarade att hon var så skapad att hon inte kunde leva utan karl och med gubben hennes var intet bevänt med den saken. Jon Danielsson och Malin fortsatte samlevnaden. De blev anklagade för att ha fördrivit två foster och bränt upp dem i bastun. De blev häktade och ställda inför rätta. Malin förde bådas talan och hon lyckades svära sig fri. De blev dock dömda till fängelsestraff för äktenskapsbrott, horsbrott eftersom de båda fortfarande var gifta på varsitt håll men ej sammanboende med sina makar. De fick 28 dagars fängelse med vatten och bröd på länsfängelset i Östersund. Jon Danielsson skulle till kyrkan i Östersund böta 4 och Malin 2 daler silvermynt. De skulle därefter i Frostvikens kapell undergå enskild skrift och avlösning. Vidare dömdes de till äktenskapsskillnad.

När de kom ut från fängelset kände de sig utskämda och flyttade därför till Dabbsjön, 5 ½ mil från Tangen.

Malin var allmänt fruktad för att hon kunde trolla. Hon sade att hon var djurläkare fullt ut.Hon hade lärt sig om örter och deras verkan av en norsk kvinna som kom att bli en nära vän genom åren. Snart började hon även hjälpa sjuka människor. Eftersom de flesta blev friska kom många att söka sig till Malin för att få bot. Hon kunde både koppa, stadga blod och laga till medikamenter av de örter hon samlat.

Malintangengrav.jpeg

Malin tillbringade sina sista dagar hos en dotter och måg i Borga inom lappmarksgränsen. Hennes slut beskrivs som mycket hemskt. Då hon kände att hon skulle dö blev hon sint. Hon anfäktades av den onde som kom för att ta henne. Än uppträdde han i skepnaden av en stor svart hund, än med horn på huvudet.. Den döende ropade på kniv, yxa och bössa att försvara sig med. Hon skrek och svor in i det sista. Dödsorsaken i kyrkboken var maginflation.

Under likfärden till Ankarede var det fula skepnader och mörkrets furste som försökte hindra färden men en vis åboe lyckades stoppa detta.

Trollkona, spel om Malin i Tangens liv. Kulturföreningen Barke har satt upp spelet och Berta Magnusson har stått för manus och regi. Från spelet: Av många kallades hon trollkona, satmara eller annat fult som uppstod ur folkdjupet. Det var mest kvinnor som angrep henne. Deras mäns blickar hänfördes av Malins fägring: den smidiga rörliga kroppen, det stora, svarta och lockiga håret och ansiktets skönhet. Spelet berättar om Malins liv.

Text: Kerstin Ellert


Källor:

Levi Johansson: Frostviken, 1967, kapitel om Malin i Tangen.

Frans de Brun: Frostviksbor och Frostviksbyar, två band, handskrivet exemplar, fanns på Landsarkivet i Östersund, Frostvikens kyrkoarkiv P IV/1.

Hammerdals tingslags dombok 27 februari, 20 november 1839 och 6 mars 1849, Svea Hovrätts utslag 22 juni 1849.

Uppgifter i kyrkböcker och domstolsprotokoll stämmer inte alltid med varandra.

Frostvikens kyrkoarkiv: I husförhörslängden AI:5, 1853-1860 står Malin i Sjougdnäset tillsammans med sin man Jon Ifvarrson född 1768 och barnen Carl född 1840 och Jonas född 1843. Detta stämmer inte med berättelserna ovan.

Elsy Edvall har skrivit två böcker om Malin-släkten:

Malin Tangen - släkten, grenen efter Carl Jonsson-Edvall, 1990

Boken om Malin. 1993.

Skådespelaren Allan Edvall tillhör Malin-släkten.

Advertisement