Margrete Kreutz[]
Margrete Olsdatter Bull föddes 1863 i jämtländska byn Enkroken i Åre socken. Föräldrarna var Ole Olsen Bull och Maren Maria Thomasdotter. De fick tio barn. Margrete var barn nummer två.
1885 gifte sig Margrete med Anders Persson Kreutz också han uppväxt i en samisk familj som livnärde sig på renar. Paret flyttade till Svensk-Strådalen, precis på gränsen mellan Sverige och Norge. Strådalen blev familjens fasta punkt, renarnas vinterbete fanns västeröver, inne i Norge.
Deras barn: Märta Maria föddes 1886 och Kristina föddes 1888, dottern Parisienne föddes i Paris 1889, Olof föddes 1890, Anna Lisa föddes 1892, Sigrid Valborg och okänt barn. 1897 lämnades hon ensam i fattigdom med sju barn när maken Anders emigrerade på egen hand till Amerika. Han återvände aldrig. Tuberkulosen tog först Anna Lisa och Parisienne 1901. 1903 dog även barnen Märta Maria och Sigrid Valborg i samma sjukdom.
Runt förra sekelskiftet visades ursprungsfolk från jordens alla hörn upp på utställningar, inte sällan bakom stängsel i djurparker. En av de utställda var den sydsamiska kvinnan Margrete Kreutz. Margrete Kreutz och hennes dotter var några av de samer som visades upp i Paris. Bilden togs under utställningen 1889. © Musée du quai Branly Jacques Chirac
Samisk kvinna ställdes ut i djurpark[]
På nyårsdagens morgon år 1889 lade ångfartyget Louise-Jenny till i hamnen i den franska kuststaden Le Havre. Ombord fanns ovanliga passagerare: 27 sydsamiska män, kvinnor och barn samt ett tjugotal renar. Journalisten Jules Tellier hade tagit sig till platsen för att beskåda dem. ”De ser ut som otäcka kineser”, skrev han senare. ”De är små, men inte dvärgar. De har stort huvud, små sammanväxta ögon, platt näsa, ett brett och platt ansikte, precis som månen.”
Från Le Havre reste samer och renar vidare med tåg till Paris och Jardin d'Acclimatation, en park i stadens västra delar. Jardin d'Acclimatation var från början en renodlad djurpark, men mot slutet av 1870-talet, under kolonialismens guldålder, blev huvudattraktionen ”exotiska människor” som visades upp i inhägnader – ett slags mänskligt zoo. Besökare kunde se kameler och strutsar – men alltså även zuluer, singaleser och samer.
I den sydsamiska gruppen fanns en höggravid kvinna från gränstrakterna mellan Jämtland och norska Trøndelag. På bilder från utställningen syns hon med tjurrie-tjohpe, en syd-samisk mössa, på huvudet och med allvarsam blick. Hennes namn var Margrete Kreutz och i parkens inhägnad kom hon senare att föda en dotter som fick namnet Parisienne.
Den samiska gruppen under utställningen i Paris 1889. Margrete Kreutz syns längst till vänster. © Musée du quai Branly Jacques Chirac
Ny lagstiftning gjorde det svårare för samer att försörja sig[]
Kulturvetaren Cathrine Baglo vid Norges arktiska universitet i Tromsö har ingående studerat människoutställningarna – eller levande etnografiska utställningar som hon hellre kallar dem – och samernas deltagande i dem. Speciellt har hon intresserat sig för Margrete Kreutz levnadsöde. Det är en mycket stark och tragisk historia, samtidigt som den är väldigt imponerande, säger hon. Familjen försörjde sig på renskötsel i gränsfjällen. Men 1880-talet var en tid när de svensk-norska statsmakterna satte allt större press på samer. 1883 kom en svensk-norsk lagstiftning som gav jordbruket företräde framför rennäringen och samerna blev skyldiga att betala ersättning för skador. Markerna som samerna kunde nyttja krymptes också, något som bland annat drabbade Margrete och Anders Kreutz. I denna tid, när det blev allt svårare att försörja sig för samerna, fick familjen ett erbjudande – att åka till Paris för att mot betalning visa upp samernas levnadssätt. De blev flyttade hit och dit och blev en bricka i ett större spel som inte tog hänsyn till deras intressen. Men här fick de en möjlighet att tjäna pengar och sedan komma hem och köpa renar och upprätthålla ett liv innanför rendriften, säger Cathrine Baglo. Dessutom var det en möjlighet att resa och se sig om.
Illustration från utställningen i Paris 1889 som visar hur de parisiska folkmassorna trängs utanför gallerstängslet och ser in på samerna. © Arkivbild
Kreuz-familjen visades upp på människoutställning i Paris[]
Att visa människor från olika delar av världen på utställningar, ofta på djurparker och tivolin, var ett fenomen som började dyka upp under andra halvan av 1800-talet. I inhägnader skulle de leva sitt autentiska vardagsliv inför betalande åskådare. Det hände även att antropologer använde utställningarna för fältstudier. Det har beräknats att runt 35 000 personer visades upp på människoutställningar i Europa och USA under den här epoken, inför mångmiljonpublik. Samerna förekom på utställningarna tidigt. Hur det gick till när Margrete och Anders Kreutz fick erbjudandet om att åka till Paris vet vi inte, men oftast samarbetade utställarna med agenter som skrev kontrakt och ombesörjde transporter. Agenten i det här fallet hette sannolikt Kristen Heiberg Kahrs och han följde med till Paris som reseledare. I början av januari 1889 kom de alltså fram till Jardin d'Acclimatation i Paris och deras hägn inreddes med dittransporterade autentiska föremål. Bland de 27 samerna fanns också parets två små barn – Märta Maria, tre år, och Kristina, ett år.
Samerna blev snabbt en publiksuccé – i nivå med ”hottentotterna” något år tidigare, enligt den franske geografen Charles Rabot. En samtida tecknad illustration visar hur de parisiska folkmassorna trängs utanför gallerstängslet och ser in på samerna. Intresset blev inte mindre av att Margrete tre veckor in i vistelsen födde dottern Parisienne. Men det var en ofri tillvaro. I april 1889 besökte den norske journalisten Marius Wold från Margretes hemtrakter parken. Genom stängslet fick han en pratstund med Margrete som passade på att fråga om gemensamma bekanta från hembygden i norr och överräcka ett fotografi. Utställningen led mot sitt slut och hon berättade att samerna nu längtade hem. ”Även om de hade haft det bra på många sätt sa de dock att ett sådant tvång hade de aldrig upplevt. Deras plats var inhägnat med ett två meter högt staket och de fick inte komma utanför detta” skrev Marius Wold senare i Nordenfjeldsk Tidende.
Kritiken från hemmaplan – samer möttes av mer välvilja utomlands[]
Det ligger nära till hands att helt och hållet se dessa levande utställningar som en del i kolonialismens maktstrukturer. Människor från främmande kulturer i hägn till allmänt beskådande och dessutom ofta i djurparker. Kritiken fanns också närvarande i debatten redan under utställningarnas era. Men Cathrine Baglo vill nyansera bilden något. I en del sammanhang har de mötts av större välvilja och intresse utomlands än vad som var fallet hemma. Detta var ju under tiden för den värsta assimileringspolitiken, när man ville att den samiska livsstilen skulle bort. De hade också förhandlingsutrymme när kontrakten med utställarna tecknades och ett visst spelrum att kunna visa upp sin kultur på sitt sätt. Men samtidigt är det klart att i Paris var det ju inte bara att åka hem om de hade velat. Det förekom också att de samer som deltog i utställningar fördömdes av både andra samer och utomstående. Man har sett ner på dem, speciellt i efterhand, och det har hängt samman med en brist på förståelse för situationen de befann sig i, att den sydsamiska rendriften var så pressad.
Foto från det samiska lägret under utställningen i Chicago 1893. Här var villkoren bättre än i Paris. © Arkivbild
Några dagar efter den norske journalistens besök var det dags för gruppen att åka hem. I Strådalen stretade familjen på med livet och Margrete födde fler barn – Olof 1890 och Anna 1892. År 1893 uppenbarade sig så en ny chans till resa. Margrete blev kontaktad av Emil Arner, en svensk som hade emigrerat till Kansas i USA och som nu hade i uppdrag att skapa en samisk paviljong på världsutställningen i Chicago. Kontrakt skrevs och med de tre yngsta barnen – minstingen Anna Lisa bara ett halvår gammal – gav sig Margrete av över tillsammans med en grupp andra samer, renar (varav nästan alla senare dock dog av värmen), tält och pulkor.
Plansch från utställningen i Paris 1889 som ska visa hur samer, ”lapons”, lever sitt liv i den arktiska kylan.
Världsutställningen i Chicago med urfolk från hela världen[]
Boplatsen på världsutställningen var uppbyggd på ett annat sätt än i Paris. Den var en samisk äventyrsvärld kretsande kring King Bull (Margretes farbror Nils Thomassen Bull) som påstods vara samekung och 112 år gammal. De var heller inte i ett hägn som i Paris och ersättningen låg på mellan 14 och 28 kronor i veckan. Här var de inte ofria utan de bodde på hotell och vi kan se att de hade stor påverkanskraft på sina kontrakt. En länge underskattad dimension av världsutställningen var att den också blev till en tidig global mötesplats där samerna levde sida vid sida med fornfolk från Västafrika, siouxindianer, samoaner och många andra. Urfolk möttes och kanske växte det bland deltagarna fram en ny medvetenhet om deras utsatthet runtom i världen. De här mötena kan ha bidragit till att man förstod att den egna situationen inte var unik, att det fanns andra folk i världen med liknande erfarenheter. Bland de samiska deltagarna i Chicago fanns till exempel Daniel Mortensson, som senare blev samepolitisk aktivist och redaktör för den första sydsamiska tidningen.
Margrete Kreutz blev lämnad ensam i fattigdom och sorg[]
När Margrete Kreutz efter månaderna i Chicago vände hemåt igen väntade sorg och umbäranden. 1897 lämnades hon ensam i fattigdom med sju barn när maken Anders emigrerade på egen hand till Amerika. Han återvände aldrig. Samtidigt ökade de norska och svenska myndigheterna pressen på sydsamernas rendrift med nya förbud och restriktioner. Livet blev allt svårare. I början av 1900-talet slog döden till med full kraft mot familjen. Tuberkulosen tog först Anna Lisa och Parisienne 1901. Och 1903 dog även barnen Märta Maria och Sigrid Valborg i samma sjukdom. Margrete Kreutz reste sig dock gång på gång, vilket Cathrine Baglo har funnit bevis för. Hon har i åratal försökt kartlägga Margretes liv så långt det går och en dag för några år sedan bläddrade hon i en då nyutkommen biografi om den samiske aktivisten Elsa Laula Renberg.
Jag satt och såg på alla bilderna – och så på en sida ser jag Margrete mitt i folksamlingen! Bilden var från det samiska landsmötet i Trondheim 1917, där Margrete var en av 150-talet deltagare. Om det var i mötet med andra urfolk i Chicago som hennes politiska medvetenhet väcktes lär vi aldrig få veta, men kanske bidrog det i alla fall. Landsmötet, det första i sitt slag där samer samlades över nationsgränserna för att diskutera gemensamma politiska frågor, var ett avgörande ögonblick i den samiska historien. Och där fanns alltså Margrete Kreutz med.
Drygt fem år till fick hon i livet. Under en bilresa efter att ha varit hos sin dotter i norska Lærdal avled hon plötsligt, 59 år gammal. Sockersjuka angavs som dödsorsak. Kistan fraktades över fjällen till Borgund, där hon hade bott de sista åren av sitt liv, och en vecka efter dödsfallet begravdes hon där.
Fotnot: Förnamnet på artikelns huvudperson stavas ibland Margrethe, och i svenska källor används emellanåt formerna Margreta eller Margareta. Vi har dock valt att använda hennes norska namnform i texten.
Fakta: ”Exotiska” folkslag ställdes ut[]
Från andra halvan av 1800-talet ända fram till 1940-talet förekom det i riklig omfattning att ”exotiska” människor från folkgrupper i fjärran länder visades upp på liknande sätt som man gör med djur på djurparker. De människor som ställdes ut hade oftast värvats från kolonier med löften om pengar och upplevelser, men det förekom även tvång.
Det handlade både om utställningar som kolonialstaterna iscensatte på hemmaplan för att demonstrera livet i kolonierna och mer kommersiellt inriktade utställningar. Affärsmannen Carl Hagenbeck i Hamburg var den mest framträdande organisatören av den sistnämnda typen. Han handlade med vilda djur och använde det nätverk han hade byggt upp för djurhandeln för att värva människor till etnografiska uppvisningsturnéer på djur- och nöjesparker i Europa och USA.
Även i Sverige förekom dessa levande utställningar och i tidningar går det ända fram till 1930-talet att hitta annonsrubriker som ”Kannibalerna komma till Örnsköldsvik” eller ”45 krigiska somalinegrer och indiska hinduer direkt från sina hemland”.
Aftonbladet 1932.
Exempel på annonser för levande utställningar i Sverige[]
Örnsköldsviks-Posten 1898.
Publicerat i Släkthistoria 6/2023. Text: Torbjörn Wester, 2 juni 2023. En artikel om Margrete Kreutz finns även publicerad i Populär historia ; nr 5, 2024. länk