Maria Eriksdotter (Ersson) "Blinn-Marja"[]
Blinn-Marjas föräldrar Erik Gunnarsson och Imbar Jönsdotter.
Maria Eriksdotter föddes den 3 mars 1843 i Lundsjön, Aspås. Maria föddes blind. Hennes föräldrar var Erik Gunnarson född den 17 juli 1811 i Kälom död 1891 i Lundsjön och Ingeborg Jönsdotter född den 28 februari 1815 i Offerdal och död 1881 i Aspås. Hennes syskon var Märet född 1837 och Jöns född 1840.
Blinn-Marja var ogift och Jämtlands stora kvinnliga fiolspelare från förra seklet.
Fadern Erik Gunnarsa, " va rent husku te skriiv" och läste var söndag ur postillan. Han trakterade även psalmodikonet och ledde med det gårdsfolket i psalmsång. Marjas mor, på jamska "Imbar", var dotter till Jäns Larsa och Marja i Lundsjön. Imbar benämndes "jolegen taus" eftersom hon var enda barnet: ensam jordägande tös. Hon var känd som en stillsam, försynt och varmt religiös människa och sörjde tidigt för att den blinda dottern fick lära sig vissa sysslor, bl a handarbete. Lilla Marja var inte tröglärd, tvärtom! Ett ljust och öppet sinnelag kombinerat med ett rörligt intellekt gjorde henne synnerligen mottaglig för undervisning. Särskilt känd blev hennes skicklighet i "te knyyt skafta".
Marjas syskon Jöns och Märet delade Marjas intresse för sång och musik, de var enligt flera sagesmän något av visionärer. Barnens intresse för böcker, vetenskap och filosofiska samtal kunde inte sanktioneras av den jordnäre fadern Erik Gunnarsa. En dag kom sonen Jöns hem från marknaden i stan med boken "Om arternas uppkomst" av Charles Darwin. Syskonen turades om att läsa högt för Marja och studerandet gav mersmak. Fler böcker måste inhandlas!
Men nu var måttet rågat. Fadern talade om gården: - Tiden och mödan måste jorden få! Skogen, byggnaderna, starrslåttern, foderladorna! Jöns stämplades som ateist och hedning och han tvingades bränna sin kära bok. Men Marja tilläts behålla det verk hon skickat efter: Arnts Uppbyggelsebok "om den sanna kristendomen".
Marjas fiolspelande började tidigt. Hennes läromästare blev den skicklige Isak Olsson i Häggsjövik, Hotagen. Tack vare Marjas speliver och goda gehör utvecklades hennes spelstil snabbt. Hon behövde inte höra en låt mer än ett par gånger förrän hon kunde spela och tralla den. Snart togs hon om hand av uppburna spelmän, oftast följde hon Lapp-Nilseleven "´n Daniel på Kron" som kom att bli en god vän i familjen. Tycke uppstod mellan Marjas syster Märet och Daniel, men även här grep fadern in. Hans dotter skulle inte förvisso ges till en onyttig stråkdragare - hon skulle begåvas med en rik bonde från Kälom, hans egen hembygd. Så blev det också men både Marja och Märet sörjde hela livet spelmannen från Litskrogen.
Maria, Blinn-Marja, hade många strängar på sin lyra. Hon trallade, sjöng, joddlade, spelade orgel, imiterade röster, förtäljde sagor och sägner. Hon var dessutom den person i byn som, trots sitt handikapp, tog ut söndagsbokstaven. Lägger man till detta att hennes sjätte och sjunde sinne var välutvecklade, att hon var synsk och kunde geografiskt ange var borttappade saker fanns - ja, då förstår man att vi har att göra med en kvinna som höjde sig åtskilligt över den grå massan.
Blinn-Marja kom pga sitt handikapp att bo kvar hos föräldrarna på gården. Det var känt att hon var dem till ständig glädje. Även barnen flockades kring Marja. De tröttnade aldrig på hennes sagor och sägner, visor och ramsor. När föräldrarna gick ur tiden blev Marja familjemedlem hos brodern Jöns som övertagit gården och gift sig. Familjen utökades med 14 barn som alla kom att älska faster Marja. Medan hon trampade vaggan, berättade, sjöng och stickade hon.
Under sommarmånaderna vistades Marja i fäboden. Där hade man utomhus dragit ett system med trådar så att fastern lätt kunde förflytta sig mellan byggnaderna. Hennes huvudsakliga sysselsättning var att koka messmör av getmjölken, det gjorde hon i sjutton somrar. På Blinn-Marja kallade man om någon i byn dött. Hon ledde utsjungningen och spelade orgel till om sådan fanns. Aldrig var Blinn-Marja så högtidlig, så allvarlig som under långfredagen. Då var hon alltid klädd i sin finaste svartklänning och ingen för mådde locka henne till "världsliga förnöjelser".
Som så många andra kvinnor så fick inte Blinn-Marja den uppmärksamhet hon förtjänat. Hon finns inte med i bokutgåvan Svenska Låtar: Jämtland- Härjedalen som författats av den skånske juristen Nils Andersson. Berodde "kringåendet" på att Maria Ersson var blind, att hon var kvinna - eller kanske hennes mångsidighet? Många av hennes låtar har dock upptecknats bl a av Olof Lindgren.
Det är som spelman (spelkvinna) vi först och sist ska minnas Blinn-Marja. I en år 1922 införd artikel i lokalpressen om Maria Ersson, Lundsjön skriver Baltzar Jämte: "I yngre år brukade Maria Ersson jämte en av dåtidens förnämsta bygdespelmän, Daniel Danielsson Husås, Norra Lit, spela på hembygdens bröllop, som - enligt vad hon sade - oftast påginge i dagarna tre och därutöver, och voro mycket roligare än dylika nuförtiden.
Utdrag av en längre text om "Blinn-Marja", författad av Berta Magnusson i boken Spelkvinnor.
Maria dog den 16 april 1929 i Lundsjön, Aspås.
Text: Eva Sundin
Källor:
"Då tog kullan sin fiol och fortsatte" En studie om kvinnliga instrumentalister inom svensk folkmusikhistoria. Författare: Kevin Bis Bartels, 2020
Kyrkboken Aspås
Sveriges dödbok
Spelkvinnor, H E Sundström och Jämtlands läns museum, 1994