Ragnhild Mikkelsdotter[]
Ragnhild Mikkelsdotter föddes den 7 juli 1854 i Troen, Røros sogn, Norge och hon dog 25 april 1943 i Funäsdalen, Tännäs socken.
Hon gifte 23 juni 1878 sig med norrmannen Jokum Iversen. Med honom fick hon följande barn: Karl 1878-1878, 'Karl 1880-1959, Ingeborg 1883-1969, Olof 1886-1971, Anton 1886-1888, Anton 1888-1971, Ragnhild 1891-1891, Johan 1893-1893 och Per 1893-1894.
”Nåli Myhrs”. Foto från 1933, stående fr.v. Mattias, Signe, Ida, Anna och Johan, sittande fr.v. Kristina, Lars samt Ragnhild. Foto: Gosas hemsida, se nedan.
Ragnhild hade ingen utbildning. Hon arbetade som ladugårdspiga och senare som piga i hushållet.
Hon föddes som barn nummer tre i en syskonskara på åtta, två pojkar och sex flickor. Hennes föräldrar var bönder och hade gården Troen i Röros socken. Hon kom som ladugårdspiga till familjen Hedvall i Funäsdalen i Tännes socken när hon var 20 år, avancerade till hushållspiga ganska snabbt.
Kärleken drabbade henne när det kom en ny gårdskarl till gården, hon var då ungefär 23 år. Han var norrman och hette Jokum Iversen och kom från Tamnes i Röros socken. Hon blev gravid och de gifte sig på midsommarafton en och en halv månad innan deras första barn föddes. De bodde i en koja med ett rum i ”Per Wagenius-backen” vid Kvarnströmmen i Ljusnan, norr om berget i Funäsdalen. En bostad som var i mycket dåligt skick, så gott som fallfärdig. Där bodde de i flera år tillsammans med Per Wagenius och två getter. Det var mycket fattigt i detta hem, det fanns inte mat till varken barnen eller föräldrarna varje dag. En av orsakerna till matbristen var att Ragnhilds make inte gjorde mer än han var tvungen till. Han var känd som ”arbetsskygg”. Han fick inte behålla sitt arbet som gårdskarl utan blev degraderad till ”kreatursskötare” vilket ju gav ännu lägre lön. De fick så småningom halva torpet av Per Wagenius för att de tog hand om honom under hans ålderdom och tills han dog.
År 1892 var det så fattigt att Jokum gav sig ut och stal potatis, mjöl och hö. Han dömdes till fyra månaders straffarbete och fängslades i Östersund. Han förlorade också sitt medborgerliga förtroende under ett år. Sex år senare stal han ännu en gång hö, denna gång dömdes han till sex månaders straffarbete och förlust av medborgerligt förtroende under två år. Han rymde dessutom från sin fångvaktare på väg till fängelset i Östersund.
Att vara hustru till en sådan man är inte lätt. Hon var med all säkerhet införstådd med stölderna då det inte fanns någon mat att ge varken barn eller kreatur. Att hon vi sådana tillfällen sade till sin man att skaffa mat vet vi. Han hade dock ”gjort sig omöjlig” i byn då ”det var känt att han snattade lite för jämnan”. Ingen lånade honom någonting längre. Ryktet om denna familj på byn var naggat i kanten, dock hade Ragnhild som person bra rykte. Hur hon lyckades med att få mat till barn och djur när han inte var hemma vet vi inte, men hon tjänade där hon kunde få arbete det vet vi. Andra gången han satt inne i fängelse fick troligen sonen Karl också hjälpa till.
Ragnhild var liten och späd i hela sitt liv och hon rökte pipa. Hon blev med åren bitter, vilket går bra att förstå. Hon var alltid sliten och trött säger hennes barnbarn. Av henne nio barn fick bara fyra leva vidare. En orsak till att flera dog var fattigdom, de svälte ihjäl. Detta vet efterlevande släktingar att det var så. Hennes första 20 år som gift var bara fattigdom och umbäranden. Alltid hunger och sorg i hennes sinne.
Hennes man fick lungsot, efter det gjorde han ingenting alls. Han dog 1915, 59 år gammal. Efter hans död tog sonen Karl över torpet och Ragnhild bodde där på undantag och hon hade det ganska bra de sista 25 åren av sitt liv. Hon dog 89 år 9 månader och 18 dagar av ålderdom enligt dödsboken.
Ragnhild var släkt med Johan Falkberget,
Läs mer om familjen på länken länk
Uppgiftslämnare: Gerda Källmark (sondotter) Mattias Källmark (sonson) Gustav Hellström (sondotters make) Ingrid Kling (dotterdotterdotter)
Källor:
Hede tingslags domböcker
Fångrullorna på landsarkivet i Östersund
Husförhörslängder, födelseböcker, vigselböcker, dödsböcker
Martin Jamts bok om Ragnhilds anor
Många yngre släktingars berättelser om vad det hört från äldre generationer