Ruth Horneij[]
Ruth Eriksson föddes 1 april 1915 i Fors. Hon var yngst av sex systrar i en bondefamilj i Österede, Fors socken. Hennes föräldrar var Jonas Olof Eriksson född 10 oktober 1962 i Fors död 9 maj 1930 och Märta Margareta Jonsson född 14 december 1872 i Sidensjö, Västernorrlands län död 1945. Hennes syskon var Anna Margta född 1901, Olga Elisabet född 1903, Ingrid Maria född 1905 (folkskollärarinna), Elsa Birgitta född 1908, Karin Gunhild född 1911 (barnmorska).
Ruth var lärare, studierektor och moderat lokalpolitiker samt fil. doktor.
Ruth gifte sig 3 juli 1949 med lärarkollegan Carl Horneij född 9 november 1903 i Östersund död 1966. Carl var änkeman med två söner Göran född 1940 och Staffan född 1943. Tillsammans fick makarna sonen Lars Horneij född 5 februari 1952. När maken drabbades av sjukdom hade hon några kämpiga år då hon skötte om honom i hemmet, svarade för familjen och samtidigt hade sitt arbete.
Lärare
Efter lärarexamen hade hon först lärartjänster i Göteborg. Efter andra världskrigets slut sökte hon sig åter till Jämtland och anställdes som folkskollärare i Östersund, där hon tjänstgjorde vid Odenslunds skola, Södra skolan och Fagervallens skola, där hon också kom att avsluta en uppskattad yrkeskarriär som studierektor.
Under ganska lång tid var hon länsordförande i Sveriges folkskollärarinneförbund. Detta under en tid då villkoren var olika för manliga och kvinnliga lärare. Inte förrän 1963 bildades ett gemensamt TCO-anslutet förbund.
Rättesnöret för Ruth Horneijs lärargärning var att eleverna skulle bibringas kunskaper. Ordning och reda i skolan var förutsättningar.
Landstingsmannen Axel Wikberg, Gåxsjö, landstingsledamoten Ruth Horneij, Östersund, riksdagsmannen Erik Olsson, Krokom. Landstingets vårmöte, 5 maj 1967. Foto: Halling.
Kvinnliga politiker under valrörelsen, fotograferade 24 augusti 1968, troligen på tomten nedanför Hallings Foto. (ÖP 1968-09-02). Längst bak fr v: Marianne Stålberg, Ella Bengtsson, Kerstin Henriksson och Anna Mellergård. Längst fram fr v: Inger Jonasson, Britt Mari Resman, Gunvor Magnusson, Irene Pålsson, Rut Nilsson, Elisabet Simonsson, Ann Edin, Ruth Horneij, Lisbet von Post och Brita Malmsten. Foto: Halling.
Politker
Ruth Horneij var också en välkänd politisk profil, både i dåvarande Östersunds stad och i landstinget. Redan 1958 blev hon suppleant i landstinget för dåvarande högerpartiet. Ordinarie ledamot blev hon först tio år senare. I kommunalpolitiken var hon stridbar och rakryggad. Minnesvärd är hennes kamp för att rädda sällsynta orkidéer i Odensalakärret. Den kampen slutade med att hela stadsplanen måste göras om. Hon var också vice ordförande i skolstyrelsen i Östersund i två perioder under åren 1956-63 och satt i Heimbygdas styrelse 1966-73. På äldre dagar gladdes hon mycket över att kvinnorepresentationen hade ökat betydligt.. Moderatkvinnorna ville gärna se henne som riksdagsledamot. Hon avstod självmant från kandidaturen, då hon var rädd att partiet kunde splittras. Sitt politiska engagemang behöll hon in i det sista och följde med stort intresse samhällsdebatten.
Efter pensionen
Efter pensioneringen och sedan hon avslutat sina politiska uppdrag, började hon studera för att uppnå akademisk status. Det lyckades på kort tid. Hon började en systematisk forskning kring Överhogdalsbonadens ålder och historia. Hängivet gav hon sig i kast med att vederlägga diverse gissningar och påståenden kring detta kuriösa kulturföremål. Resultatet blev en doktorsavhandling, som hon försvarade med glans vid disputationen i Umeå år 1991. Denna forskargärning gjorde henne känd långt utanför länets gränser.
Efter att ha varit bosatt i centrala Östersund bodde hon på senare år i servicelägenhet i Björkbackaområdet. Ruth dog den 20 maj 2009, 94 år gammal.
Bonad 1
Bonad 3
Vikingatida bildvävar från Överhogdal
Överhogdalsbonaderna är Jamtli museums märkligaste föremål. De är textila vävnader från den spännande brytningstiden mellan hednisk och kristen tid! De långa våderna är täckta av figurer: människor, hästar och olika typer av mytiska sagodjur. I långa rader spränger de fram, förbi träd, hus, kyrkor och skepp. Motiven och symbolerna lockar till många olika tolkningar. Bonadernas bottenskikt är av lin, medan figurerna är av färgat ullgarn. Man har konstaterat att garnet kommer från får av en vanlig nordisk lantras som kan ha funnits i Härjedalen. De klara och friska färgerna har åstadkommits med växter. Den blå färgen kommer från vejde, den röda från krapp och den gula från en växt som heter vau. Överhogdalsbonaderna är vävda i en vikingatida varptyngd vävstol.
Ruth Horneij presenterar en ny tolkning i sin doktorsavhandling, Hon har studerat illustrerade apokalypsberättelser, huvudsakligen från 800- och 900-talen. Apokalypsernas bildvärld är full av symboler och mytiska djur som Ruth kopplar samman med vävnadernas. Hon menar också att bonaderna har motiv från Ragnarök, och att hedniska och kristna domedagsmotiv alltså har blandats. Man kan notera några skillnader från Wikmans tolkning: Surt och Heimdal på regnbågsbron tolkar Ruth som den tronande Kristus och ärkeängeln Mikael. Frej och den mystiska V-formen menar hon föreställer Kristus med livets bok uppslagen intill sig.
Ruth framför starka argument för att Överhogdalsbonaden troligen kommit från Norge. Hon delger t.ex. flera uppgifter om objekt på den norska sidan, som i flera detaljer visar likheter med bonaden från Överhogdal. Där finns bl.a. en gammal dubbelväv från Rennebu i Norge, på vilken visas ett hus med ståndare på taket, och det finns ett liknande hus på Överhogdalsbonaden. Vad Rennebu beträffar så blev den bygden helt visst besökt av Armfeldts trupper. Dels besöktes den av generallöjtnant de la Barres ryttare under en vild, lång och kylslagen jakt på undanflyende norrmän, dels något senare av Armfeldts frusna och födosökande mannar. Bonaden kan mycket väl ha rövats i denna eller lika gärna i någon annan norsk bygd, som besöktes av svenskar. Kanske togs den då i en stormansgård eller i någon kyrka. Den lär i så fall ha blivit en välkommen förstärkning till den sommarkostym Karl XII hade förordnat om till det vintriga fälttåget i norr. De norska syner eller "skadetaxter" som redogör för uppståndna krav på ersättning för rövat gods, kan ev. tänkas ge ledtrådar även för bonadens härkomst. Ett tips för forskare som har tid, ork och framför allt råd att ägna sig åt den högintressanta bonadens historia.
Text: Kerstin Ellert
Källor:
Minnesord i Länstidningen 5 juni 2009 och Dagens nyheter 6 juni 2009
Horneij, Ruth: Bonaderna från Överhogdal. Östersund 1991.
Oknytt nr 1-2, 2005