Ruth Johansson[]
Ruth Karin Johansson föddes den 11 oktober 1916 i Ragunda. Hennes föräldrar var slakteriarbetaren Sten Gunnerius Johansson född den 14 januari 1895 på Frösön av norska föräldrar död den 26 februari 1965 i Ragunda och Anna Brita Jönsson född den 12 juni 1893 på Frösön död den 19 januari 1939 i Ragunda. Hennes syskon var Anna Maria född 1915 död 1990, Magnus Fredrik född 1918 död 1992 och Karl Edvard född 1920 död 2000.
Ruth var spelkvinna, violinist och kapellmästare. Ogift.
Familjen bodde när Ruth föddes i Hammarstrand men flyttade några år till Torvalla, för att när Rut var i sexårsåldern flytta tillbaka till Ragunda. Där drev pappan och morfadern ett slakteri.
Den 17 dec 1939 får Ruth ett trolovningsbarn, sonen Åke Roland, fadern uppges vara Sigfrid Albin Stafrén, född 1911 från Aspås. Det blir inget gifte dem emellan.
Morfar Jöns Petter Hansson var, liksom sina bröder Olle och Karl, väldigt intresserad av den jämtländsk folkmusiken. Eftersom Ruths familj bodde i samma hus som morföräldrarna kom hon i unga år dagligen i kontakt med folkmusik och då företrädesvis den jämtländska. Morfar jöns Petter var notkunnig och tecknade ned en stor del av sin repertoar vilket resulterade i tre fullskrivna notböcker. Även Ruths mor och far spelade fiol och tillsammans med Jöns Petter spelade de på danser och fester. Oftast ackompanjerade fadern på cittra.
När Ruth var sju år ombesörjde morfar att hon fick fiollektioner av Albert Brännlund, för han ville att hon skulle lära sig noter och spelteknik från grunden och inte börja med gehörsspel. Morfadern skaffade en 3/4 fiol genom sin bror i Östersund. När Ruth vuxit ur den fick hon en fiol från Isak Isaksson i Häggsjövik, för att slutligen få ärva morfars fiol. Fiollektionerna fortgick mer eller mindre kontinuerligt under fyra-fem år, på så sätt att Albert kom hem till Ruth och undervisade henne.
Speldebuten gjordes på en morsdagsfest, när hon med darrande knän steg upp på föreningshusets scen, med både föräldrar och en stolt morfar bland publiken. Ruth spelade första stämman och sekunderades av Albert. Samspelet utvecklades och resulterade i flera radioframträdanden.
När Ruth var sjutton år bildade hon Ruths kapell, en orkester bestående av fiol, dragspel, trummor och gitarr. Orkestern spelade gammaldans, tango, standardlåter och foxtrot. Man turnerade mest runt om i länet, men även i angränsande landskap. Ruth skötte bokningar och skaffade noter på nya låtar, som hon sen lärde de övriga orkestermedlemmarna. Gaget var 10 kr plus resor. Biljetten kostade 75 öre och kaffet 50 öre.
I fem år hade hon orkestern men då hennes mamma blev sjuk ock dog, så blev Ruth tvungen att sluta med dansspelandet. Istället tog hon jobb på apotek och var hemma och skötte hushållet åt fadern och bröderna. Samtidigt med dansmusiken värnade Ruth om det traditionella låtspelet och då främst det östjämtska.
"Man tyckte att de va lite konstigt å va ensam kvinna på spelmansstämmorna, men man blev ju van. Man fick spela mest ensam när man skulle framträda, men ibland spela vi nån låt tillsammans Albert å jag. Första gången jag minns jag inte att de va nån mer kvinna, men sen kom ju Sigrid Edler, men sen dröjde det bara några år innan det kom fler. Spelmännen tyckte mest att de va roligt att de va nå fruntimmer som ställde opp. Va ja hörde va de ingen som misstyckte".
"År 1958 spelade jag upp för riksspelmansmärket i Härnösand. De va´ en jury me Göran Olsson-Föllinger å Gudmundsson från Leksand, å musikamanuens Svensson från Uppsala. De va morfars låtar å en polska från Stugun ja spela då, å de gick ju vägen. De va inte så mycke för äran å att man ville va värst utan mest för att de va roligt. De e först på de senaste åren som ungdomarna kommit med på spelmansstämmorna och de tycker jag e bra, för annars skulle de ju dö ut".
"Under -30 och -40 talet var det inte så aktuellt med fiolmusik och allmogelåtar, de va först på mitten av 50-talet de kom igen. De här sista åren har det ju varit väldigt aktuellt med både dräkter å allting. Jag vet inte varför de ha svängt men folke har gått in för mer kultur. Man tar ju igen mycke gamla möbler å blanda me nytt. Jag tycker de e fint om man kan harmonisera ihop gammalt o nytt, som när unga och gamla kan komma sams".
Under sina spelmansturnéer i östra Jämtland bodde ofta Jon Erik Öst hemma hos Ruths familj. Detta bidrog till att Ruth blev bekant med Anna Öst (Anna Kristina Öst född 15 maj 1910 i Ovanåkers församling i Gävleborgs län död 5 mars 2011 i Edsbyn, Ovanåkers församling. Hon var en svensk sångerska och musiker på gitarr och fiol). Hon var ett av många barn till riksspelmannen Jon-Erik Öst. På så sätt kom de med i de riksbekanta Spelmansflickorna. Första turnén gjordes sommaren 1945, och den föregicks av två veckornas intensivt övande på Maj Divers scenskola i Stockholm. Det övades inte bara på det musikaliska planet, utan stor vikt lades vid det sceniska uppträdandet. Efter avslutande förberedelser kom folkparkscheferna och tittade på generalrepetitionen för att ge sitt godkännande, för det var nästan bara i folkparkerna man uppträdde. Turnèn var lagd från Ystad i söder till Haparanda i norr och man spelade sex dagar i veckan med ledig måndag.
Orkestern bestod av två fioler, dragspel, gitarr, piano och sång. Som regel spelades först en scenshow och därefter fick man stå för dansmusiken på kultisbanan. En höjdpunkt var när man vid årsskiftet 1948-49 turnerade i Finland, för att spela in pengar till krigsinvaliderna. Resultatet på 1 miljon mark få väl ses som ett mycket gott betyg på spelmansflickornas kapacitet. Under en tvåmånaders spelning på ett musikcafé i Göteborg, satt Ruth på sitt pensionat och filosoferade med fiolen under hakan och på så sätt tillkom Spelmansflickornas vals, som tillsammans med hennes polka Indalingen är mycket populära gammeldanslåtar. Enligt egen utsago var Ruths spelsätt präglat av morfaderns som spelade med lätta stråk, men för den skull inte fort.
Zornmärket Historisk bakgrund:
När Anders Zorn anordnade den första spelmansstämman i Gesunda år 1906 hade han några år tidigare sammanträffat med Nils Andersson som var i full färd med sina låtuppteckningar. Det var de stora ungdomsmötenas tid och under hembygdsrörelsens genombrottsår. Med sina starka rötter i hembygden och med sin fina förståelse för folkmusiken såsom oupplösligt förenad med gamla seder och bruk ville Anders Zorn med sin insats dels få reda på hur mycket av det gamla som fanns kvar, dels väcka intresse för och stödja denna traditionsrika musik gentemot de nya inflytelser som under 1800-talets senare del blivit allt starkare. Annan musik med andra instrument hotade att urvattna och starkt förändra den särpräglade folkmusik som dittills karakteriserat olika landsändar.
Zornmärket i guld, silver och brons utdelas, av Svenska Folkdansringen, för att öka intresset för den svenska folkmusiken och för att nya generationer skall stimuleras till att enligt Zorns intentioner på ett traditionsbevarande sätt vidareföra och skapa förståelse för den musik och de spelstilar som vi ärvt från äldre tiders spelmän. Zornmärket i guld tilldelas synnerligen framstående traditionsbärare. Riksstyrelsen konfirmerar juryns beslut avseende mottagare. Zornmärket i silver och brons utdelas efter uppspelning inför en jury och efter särskilda bedömningsgrunder. Med samtliga märken följer ett diplom vilket dessutom kan utdelas separat som uppmuntran.
Ruth dog den 5 mars 1981 i Ragunda.
Text: Eva Sundin.
Ruth. Teckning av Ola Gerhardt
Rut Johanssons fiol som finns på hembygdsgården i Ragunda, Pålgård.
Källor:
Kyrkböcker Aspås, Frösön, Ragunda, Östersund
Sveriges dödbok
Svenska Folkdansringen
Spelkvinnor, H E Sundström och Jämtl. läns museum, 1994
Wikipedia