Sara Olsson "Kristian Sara"[]
Sara Olsson ett original med skapande fantasi. Sara föddes 1863 i Flinten och dog 1947 i Laxviken. Föräldrarna var Olof Nilsson (1822 - 1877) och Märetha Olsdotter (1827 - 1894). Föräldrarna hade under Saras uppväxt en ambulerande tillvaro mellan Flinten, Lövviksnäset, Öjaren, Kärrnäset och Almdalen. Saras syskon: Märetha född 1856, Olov född 1858, Karin född 1860, Nils född 1861. År 1897 gifte sig Sara med norrmannen Hans Kristian Henrikson Bogen, född 1852 död 1922. Sara fick barnen Märta Johanna född 1888 och Sara Olivia född 1891 före äktenskapet med Hans Kristian. Bådas barn: Kristina Henrietta född 1895, Nils Henrik (1898- 1898), Nils Henrik (1899-1900) och Anders Olof född 1905.
Några år brukade de ett torp som låg vi västra sidan av Laxsjön och som i folkmun kallades för Kristiania efter norrmannen Kristian.
Sara och brodern Olov 1936. Foto: Nils Svensson från Sven Helmerius bok om Laxviken
Sara flyttade sedan maken avlidit 1922 till Laxviken där hon med hjälp av brodern Olle byggde en liten stuga som innehöll en svale och ett rum med öppen spis. Sara var för barnen i byn Laxviken en outgrundlig person. Hon hade en egen liten "butik" i den lilla stugan där hon hade ett lager av bokmärken, karameller och knallpulver. Hon tyckte om att skrämma barnen som kom på besök för att handla av henne. Något som enligt min man Arne född 1938, gjorde det extra spännande att besöka henne.
Arne 1938
Arnes vante
Sara hade också en konstnärlig ådra som yttrade sig i stickandet av vantar. Hon hade komponerat ett speciellt mönster som vid senare forskning inte har hittats någon annanstans. Vantarna gav hon bort till personer hon tyckte om, andra fick köpa dem dyrt. Min man Arne fick ett par vantar som liten, där jag i min ägo fortfarande har den ena. Den fick jag vid ett tillfälle av min svärmor Tora (Viktoria) där hon berättade om "Kristian Sara" och tog löfte av mig att vara extra rädd om vanten. Och det har jag varit.
I boken "Byn lever vidare" nämner inte Sven Helmerius alls något om Saras vantstickning. Det var kanske inte intressant för en man och det speciella mönstret var väl hellre "ittnå te täla om".
År 2000 utlyste hemkonsulenten Ingela Fridell en efterlysning av vantar med äldre mönster. Jag lämnade då in Arnes lilla vante. Det visade sig att det kommit in en vuxen och en halvstor vante till, med samma mönster tillverkade av Sara. De enda som verkar ha bevarats.
Två vantar från Laxviken
Uppropet resulterade i en vandringsutställning som bl a kom till Galleri Tängtorpet hösten 2000. En speciell kväll där Ingela Fredell var närvarande och där folk kunde lämna eller visa upp speciella mönster blev väldigt lyckad. En liten annons jag satt in om en vantutställning, väckte Mitt-Nytts nyfikenhet och de kom och gjorde ett reportage som sedan kom att gå vidare i Landet Runt.
Kuriosa:
Göte Grefbo
Saras äldsta dotter Märta Johanna bosatt i Föllinge, födde fem barn mellan 1911 -1921. Alla skrevs som uä med okänd fader. Den yngste sonen född 1921 fick namnet Bror Göte Ingemar (Englund). Han kom att bli en mycket flitig svensk skådespelare. Göte Grefbo var elev vid Norrköping-Linköping stadsteaters elevskola 1947-1949 och antog i samband med att han kom in där namnet Grefbo. Han filmdebuterade 1948 i Gustaf Molanders långfilm Eva, och han kom att medverka i drygt 80 film- och TV-produktioner. Vid sidan av detta var han även verksam vid Dramaten där han gjorde 16 roller mellan åren 1960 och 1985. Han var också verksam vid Stockholms Stadsteater under 1960- och 1970-talen. En film med speciell Jämtlandsanknytning var filmen Blåsjöbarnen 1980, där flera av barnen var från Jämtland. Han gifte sig 1946 med kostymtecknaren Anna-Greta "Age" Olsson, med vilken han fick en dotter. Göte dog i Stockholm 1991.
Text Eva Sundin
Källor:
Sven Helmerius: Byn lever vidare : Laxviken med omnejd : från laga skiftet 1854 till nutid, 2003
Kyrkböcker
Wikipedia