Signe Bergner - en svensk entreprenör[]
Signe föddes i Sveg 12 januari 1881. Hon var dotter till Gustaf Robert Alphons Theorin född 1841 och Polly Josephine Culmseé född 1850. Hon var oäkta dotter till paret som levde tillsammans i Sveg. Fadern dog strax efter hennes födelse. Signes mor Polly Culmseé växte upp i Havreholm (ca 1 mil väster om Helsingör) i Danmark.
Signes mor Polly Culmseé fick en dotter Gerda med Holger Drachmann medan hon fortfarande var gift med Charles Tahlbizer. Detta orsakade en skandal. På Järnvägshotellet i Lund bodde Signes mor Polly när hon tillsammans med Holger Drachmann och deras dotter Gerda kom till Lund för att söka hjälp hos stadsläkaren Alphons Theorin som Holger träffat något år tidigare ute i Europa. Polly och Alphons blev efter en tid ett par och så småningom hamnade de i Sveg där Alphons fått en biträdande provinsialläkartjänst 1879. Paret fick två oäkta barn då Alphons fru vägrade att skilja sig. Först sonen Waldemar 1879 och sedan Signe 1881. Ny skandal blev det när Polly efter sin skilsmässa från Tahlbizer även lämnade Holger och Gerda för Signes far.
Signe Bergner 1903. Foto: Alfred Dahlgren, Uppsala.
Som entreprenör startade hon en väf- och handarbetsskola (1900), ett hem för ensamma mödrar (1913), ett kinesiskt magasin i Stockholm (1921), efter att under några år skeppat hem varor från Kina och Siljansgårdens kursgård (1927). Hon var verksam i kvinnorörelsen och var bl a styrelseledamot i kvinnornas diskussionsklubb och ingick i den trio (Signe, Anna Lindhagen och Inez Laurell) som fick i uppdrag att utarbeta en petition angående försumliga försörjare och utomäktenskapligt födda barns och deras mödrars rättsliga ställning (1910).
Signe var engagerad i rösträttskampen. En julhälsning från början av 1900-talet.
Signes anslöt sig till Svenska hem den 8 oktober 1907. Hon betalade 1 kr i inskrivningsavgift, 20 kr för andelen samt deponerade 30 kr för framtida inköp.
Signe blev "adopterad" som barn av prästparet Bergner och växte först upp i Lillhärdal och senare i Arnäs strax utanför Örnsköldsvik.
Foto från 1888. Sittande Signe och fru Ebba Bergner. Stående från v. Kyrkoherde Olof Bergner, prosten Björkqvist m fru. Foto: Gustaf Renner som 1887 bosatte sig i Lillhärdal.
Signes fosterfar Olof Bergner föddes den 13 april 1841 i Bergs socken i Jämtland. Hans föräldrar var jordtorparen Christopher Olofsson (f. 26 juni 1816) och Kerstin Pehrsdotter (f. 12 december 1816). Olof Christophersson var den äldste i en syskonskara bestående av fyra pojkar och två flickor och växte upp i Skucku by. Han hade läshuvud och tog studenten 1860 och studerade sedan i Uppsala där han prästvigdes den 22 maj 1864. Den 20 juni 1870 återkom han till Berg, där han, utom något kortare förordnande i Brunflo och Östersund, tjänstgjorde som t.f. pastor, till dess han befordrades till kyrkoherde i Lillhärdal i december 1875. Under sin tid i Berg träffade han sin blivande fru Ebba Bratt och de gifte sig i Östersund strax innan flytten till Lillhärdal. Den 19 mars 1881 uppsöktes det barnlösa paret upp av Signes mor, Polly, som bad dem ta hand om Signe då Polly ansåg att hon var för liten att klara den strapatsrika resan till Trondheim som hon skulle ge sig ut på efter att Signes far hade dött. Signe växte upp som fosterbarn i Lillhärdal. Signe skrevs, efter en tid, som adoptivdotter i kyrkböckerna men adoptivlagen kom först 1917 så hon var arvlös när Olof dog.
Foto från 1893, Signe och hennes guvernant Elisabeth Fock.
Familjen Bergner är kurgäster i Ytterån. Den 9 juli 1894 rapporterar Jämtlandsposten att bl. a. Olof, Ebba och Signe vistats på kurhotellet under den föregående veckan (28 juni - 5 juli).
Signe var gift tre gånger.
1. med Johan Gunnar Andersson (1874-1960). De gifte sig 1905.
Arkeolog, paleontolog och geolog, internationellt känd främst för sina banbrytande arkeologiska upptäckter i Kina och som grundare av Östasiatiska museet i Stockholm. Han gjorde sig känd under smeknamnen "Kina-Gunnar" och "Kina-Andersson".1914-1925 knuten till Kinas geologiska undersökning (National Geological Survey; Dizhi kaochasuo).
Bla var Signe på våren 1918 med sin man vid Chou-Kou-Tien för utgrävningar vid ett berg som kallades fågelberget. Det var första gången Gunnar var där och de två knackade fram benrester ur berget, Gunnar kom att återvända till orten och 1921 upptäckte han den plats där man samma år fann några tänder från den s. k. Pekingmannen. Fyndet kom att skriva om mänsklighetens historia och platsen är nu ett världsarv där man fortfarande håller på med utgrävningar.
2. med Carl Wilhelm Gimbel (1881-1946) född och död i Danmark. De gifte sig 1919.
Utbildad byggnadsingenjör. Han hade fått kontrakt i Kina och under åren 1908 - 1913 hade som överingenjör projekterat och lett bygget av Imperial Water Works i Peking i Kina. Under några av dessa år hade han även verkat som professor i matematik och byggnadsstatistik på Imperial University i Peking med mandarins rang av tredje klassen. Sedan 1913 hade han arbetat som distriktschef i Kinas saltadministration för några olika distrikt. När Signe och han träffades på transsibiriska järnvägen 1917 var han distriktschef i Szechuan men skulle vid årsskiftet förflyttas till Shanghai. Han var då nyskild efter att hustrun varit otrogen i Kina.
3. med Harald Alm(1897-1976). De gifte sig 1927.
En svensk skolman som blev filosofie kandidat i Uppsala 1918 och var därefter lärare vid Sundahls hemskolor 1922–24. Tillsammans med sin hustru grundade han 1927 Siljansskolan i Tällberg och drev denna som internatskola för barn vid sidan om Siljansgårdens gästhem fram till 1971. Under perioden 1928–71 blev skolan mycket känd för sina sommarkurser för vuxna i psykologiskt-pedagogiska och humanistiska ämnen.
Höstterminen 1898, efter att ha förlovat sig med apotekaren Ivar Hessler, påbörjade Signe en två terminers Husmodersutbildning i Uppsala. Kursavgiften var 160 kr. Hennes fostermor följde med till Uppsala.
Förutom att gå sy- och handarbetskurser under vårterminen 1901 hann Signe även med att gå en kurs i pappslöjd vid Stockholms folkskola och använda femtio olika modellserier.
Signe drev Wasastadens Wäf- och Handarbetsskola i huset på Vegagatan 17 i Stockholm.
Det är huset med torngaveln mitt i fotot sett från Odenplan.
Ett foto från 1902 då Signe (i mitten) instruerar sina elever på Wasastadens Wäf- och Handarbetsskola.
I början av seklet kom ett förslag att snabbutbilda sjukgymnaster till sjuksköterskor som skulle kunna träda i tjänst vid ett kommande krig. Förslaget var inte populärt bland examinerade sjuksköterskor som var rädda att dessa snabbutbildade skulle konkurrera om deras arbeten. Våren 1903 utbildade Signe sig till så kallad "biträdande sköterska" vid en kurs som anordnades av "Drottning Sophias förening för understödjande af härens och flottans sjukvård".
1904 var tydligen vikten viktig för Signe. Hon noterade den regelbundet på pärmens insida i sin almanacka för året. Genomsnittet av hennes noteringar ger att hon vägde runt 55,8 kg vilket med hennes längd på 1,62 m ligger i den nedre halvan av det spann på 52-66 kg som idag betraktas som hälsosam vikt.
Foto från vårvintern 1905 då Signe och tre av hennes studiekamrater vid Arvedsons Gymnastiska Institut i Stockholm är ute på en promenad. I slutet av terminen skall de utexamineras som gymnastikdirektörer. Höstterminen 1906 börjar Signe arbeta som gymnastiklärarinna på Lyceum för flickor som då låg på Brunkebergsgatan 9 läsåret 06-07 samt efter att ha fött sin dotter Margareta även höstterminen 1908.
Hon fick dottern Lillan, Signe Ebba Margareta Andersson i Stockholm den 17 januari 1908 (död 25 juni 1984 i Djursholm) med sin förste man.
Signe med dottern Lillan 1911 Foto: Sofia Arrbenius.
Den 29 juli till den 25 augusti 1908 deltog Signe i en lekledarkurs på Nääs.
Signe bodde på många ställen i Stockholm. 1909-1911 bodde hon med sin familj, hushållerska och barnflicka på Fleminggatan 23 B.
1909 i april, när Signe och Gunnars dotter var drygt ett år for Signe ensam till Frankrike och bodde på Pensionat Villa Herald i Arcachon under en dryg månad och erbjöd de olika pensionatens gäster massage, Arcachon var i början av 1900-talet ett av den europeiska överklassens mest frekventerade badorter vid den franska Atlantkusten.
I början av 1910 började Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA) en utbildningskurs som givetvis Signe gick. Hon befriades från ämnet fysiologi p.g.a. sin tidigare utbildning men dröjde trots det med att tentera av ämnena "tillämpad fysik" och "allmän hygien och arbetsmetoder" till 1911.
Vårterminen 1911 har Signe lyckats få tillstånd att följa den för läkarstuderande obligatoriska kursen i hygien på Karolinska. I samband med den gör hon även en utredning om "Hygieniska anordningar vid AB Separators gjuteri vid Hamra" som finns arkiverad på Tekniska museet i Stockholm.
Som grundare av "Hemmet för ensamställda mödrar" ansträngde sig Signe för att hemmets barn fick komma på sommarkolonier och sökte flera år bidrag från välgörenhetsorganisationer. Men förutom det kom hon att engagera sig i Kungsholms församlings skollovskolonier som drev 11 kolonier av de knapp 70 som drevs av Stockholms Skollovskolonier. Signe satt i styrelsen för Kungsholm under 1912-1914.
I januari 1912 åkte Signe till London för att gå Bedford Colleges 4-terminers kurs i "Scientific Instruction in Hygien". Kursen syftade till att utbilda kvinnor till hälsoinspektörer, hygienlärarere och liknande yrken. Signe beslutade sig, i samråd med skolans ledning, för att avbryta studierna i april 1912 (hon ville hem till dottern) med avsikten att fortsätta året därpå. Det dröjde dock till maj 1914 innan hon återvände. Hon hade då fått ett Fredrika Bremer stipendium på 700 kr för studier av välfärdsanordningar vid industriella företag berörande kvinnor och minderåriga. Bedforsstudierna fick dock avbrytas igen i augusti på grund av första världskrigets utbrott. Signe kom aldrig att fullfölja studierna.
Signe fick Fredrika Bremer Stipendium april 1914 på 700 kronor för studier av valfärdsanordningar vid industriella företag berörande kvinnor och minderåriga. Herta nr 10 1914.
Signe reste också runt i Sverige och höll föredrag. 1913 höll Signe föredrag om "Trädgården som näringskälla". Ett klipp ur Svenska Dagbladet 21 februari 1913.
Måndagen den femtonde december 1913 fick Signe ett brev med svarta sorgkanter från Köpenhamn. Hon öppnade det omedelbart och läste. Det var från hennes kusin Mogens Nisser som meddelade att hans mor och Signes moster hade avlidit fredagen den tolfte, samma dag som Signes senaste brev till mostern hade anlänt. Moster Valborg hade för Signe blivit en länk till hennes döda mor som hon ju aldrig hade någon kontakt med sedan hon vid två månaders ålder lämnats till paret Bergner.
På sommaren 1915 vistades Signe en tid i Jämtland. Fotot kommer från hennes fotoalbum. "På vandring mot Snasahög
Signe hade en halvsyster Gerda Drachmann. Ett brev daterat 24 juni 1916 till Signe från hennes kusin (under 1914-1916 även hennes älskare) Mogens Nissen där han berättar att Signes halvsyster Gerda för några dagar sedan hade begravts i Köpenhamn efter det att liket kommit från Kongo. Hon hade dött i Basoko i Kongo i november 1913 så det tog drygt ett och ett halvt år att få hennes kropp till Danmark. Gerda var i Kongo med sin norska man Martin Engh som tjänstgjorde som officer och kommendant där.
Signe hade en stor lägenhet på adressen Sveavägen 58 under åren 1917-1922. Huset byggdes 1882–1884 åt konditorn August Reinhold och kallades initialt för Reinholdska huset. Signe hyrde ut lägenheten under sin vistelse i Kina.
Signe kom till Kina genom att hennes man arkeologen Johan Gunnar Andersson blev sjuk och sände bud efter henne. När han tillfrisknande skilde sig paret, men Signe fortsatte att bo och arbeta i Kina en tid. Hon var i Kina under åren 1916-1923. Under tiden köpte hon föremål som hon exporterade till Sverige och sålde i en butik hon öppnat i Stockholm.
Den 24 oktober 1919 kunde man läsa i The Singapore Free Press and Mercantile Advertiser "MISSING STEAMER, S.S. PEKING FEARED LOST" och mycket riktigt var AB Svenska Ostasiatiska Kompaniets fartyg S/S Peking borta efter att sista gången hörts av via ett trådlöst meddelande den 2 september. Signe hade en större last av kinavaror ombord tillsammans med en del gods som hennes man Gunnar Andersson sändt till Uppsala universitet.
Kinesiska Magasinet, Stockholm grundades av Signe Bergner. Företaget hette Kinesiska Magasinet, H Gårdlund och registrerades 23 juli 1921 på hennes halvbror då hon vid tillfället var dansk medborgare (p.g.a. äktenskapet med Carl Gimbel). Butiken låg på Sibyllegatan 34 och öppnades 1921-10-17. Brodern ersätts av Signes väninna Lyda Flood 18 februari 1922. 1 december 1923 flyttade butiken till Mäster Samuelsgatan 121 men det var lagerutförsäljning på Sibyllegatan fram till årsskiftet. Företaget var registrerat på L Flood till dess att Kinesiska Magasinet, L Flood avregistreras på länsstyrelsen i Stockholm 5 april 1930.
En desperat natt i Sibirien 1918. Signe åkte hem till Sverige några gånger under tiden i Kina. Då Signe försökt ta sig till Sverige med Transibiriska järnvägen under ryska revolutionen blev hon fast i Irkutsk i flera månader. Under återresan mot Kina blev hon häktad i Chita misstänkt vara spion. Hon fruktade för sitt liv. "Det här pusslet som jag gjorde av ett kort i en cigarettask satt jag nästan en hel natt – en av de värsta - och lade ut i Chita."
1920 annonserade Signe om en julutförsäljning i Jämtlandsposten. Hon blev stämd för olaga handel. för att hon inte längre var svensk medborgare. Hon var då gift sig med dansken Carl Gimbel från Köpenhamn och hade därmed förlorat sitt svenska medborgarskap.
Då Signe kom till Sverige den 4 februari 1920 hade hon med sig dottern Lillan och Carl Gimbels son Carl William (kallad Bille). Redan den 6 februari besöker hon Lundsberg för att skaffa sig en uppfattning om det var en lämplig skola för Bille. Han började där till höstterminen samtidigt som Signe placerade Lillan på Almquistska skolan i Stockholm. Hon fann sig inte tillrätta där då hon hade mer kunskap i vissa ämnen och mindre i andra än hennes jämnåriga skolkamrater.
I maj 1921 läste Signe om Tyringe helpension (som trots namnet låg i Hindås utanför Göteborg) och lät då Lillan gå där från höstterminen. Det passade Lillan bättre då undervisningen var individuell.
I Hui Doloon Hudag firas den urgamla mongoliska traditionen Naadam, alltid den 11 till 13 Juli fr o m 1922 till minne av självständigheten 1921. Tjänstemännen vid den europeiska saltunionen bestämde sig att åka dit vid detta historiska tillfälle. Signes man Carl Gimel jobbade då för Saltunionen stationerad i Shanghai. Signe hade kommit tillbaka till Kina (via Suez) i början på maj så paret följer med på den äventyrliga färden till Inre Mongoliet. Foton från Signes album från denna resa.
När Signe skulle åka till Sverige 1923 valde hon att tillsammans med sin svensk-amerikanska väninna Frida Akerman åka via Canada och USA för att skaffa inspiration till det massageinstitut som de planerade att starta i Shanghai. Någon vecka in i april steg Signe ombord på S.S. Emperss of Canada (fotot) för resans första etapp via Kobe och Yokohama till Vancouver, dit de anlände den 23/4. De tillbringade en månad i Nordamerika och lämnade New York den 22 maj med Fredrik III och kom till Köpenhamn första juni.
1923 var sista gången Signe vistades i Kina.
Fotot: Signe med sin man Carl Gimbel vid Kinesiska muren.
1923 fick Signe ett ultimatum från sin make Carl Gimbel. Om hon inte skrinlade sina planer på att starta ett gymnastikinstitut i Shanghai och istället valde att endast vara hans hustru ansåg han att deras vägar måste skiljas.
Här kan nedan du läsa hennes svar.
Signe dog på Lasarettet i Falun den 15 oktober 1945 efter en tids sjukdom i hemmet Siljansgården i Tällberg. Det tog 31 år innan Signes kvarlevor gravsattes. Signes grav finns på Leksands kyrkogård. Där gravsattes hon först 11 september 1976 samtidigt med sin tredje man Harald Alm och hans andra hustru Berit Ejder-Alm. Anledningen till detta är att Harald valde att förvara askan efter sina två fruar på Siljansgården. Så det var först efter hans död som hans dotter bestämde sig för att gravsätta alla tre i samma grav.
Siljansgården startades av Märta och hennes man Harald Alm. 1916 köpte Signe en tomt vid Siljans strand för 600 kr. Under 1917-18 uppfördes huvudbyggnaden med en gammal kvarn från Sollerön som stomme. Gården kallades till en början Grangården och användes endast som bostad. Den döptes om till Siljansgården och efter att Signe gift sig med Harald Alm 1927 startades på gården Siljansskolan.Heter nu Hotel Siljanstrand.
Under tiden Signe och hennes man drev Siljansskolan erbjöd Signe följande föredrag; Vad och hur böra vi äta, Vi och vår föda. Trädgården som hälsokälla, Spädbarnens näring och hygien, Fysisk hälsovård av barn och ungdom, Vi och våra barn, Varför blir inte mitt barn som jag tänkt mig, Heminredning och hemtrevnad, Hus hem och hygien, Närbilder från livet i Kina och Som fånge i Sibirien under revolutionen.
Under vecka 33 år 1942 anordnades vid Siljansskolan en debattvecka på temat "Nutidsmänniskan och religionen". Deltagare var ett 50-tal personer. De var "professorer, läkare, lärarfolk, prästmän, studenter och äldre damer".
Signe och Harald skrev en bok om skola och uppfostran. I januari 1944 hade Signe och hennes man färdigställt manuset till en bok om deras synpunkter kring skola och uppfostran. Boken ges ut av Wahlström & Widstrand samma år. Boken heter "Icke blott kunskaper".
Länk till artikel som Signe skrivit "Den ologiske mannen".
Portätt målat av Elsa Backlund-Celsing på 1930-talet
Text: Kerstin Ellert
Källor:
Ragnar Ahlström Söderling som skrivit boken om Signe, "Flickebarnet SIGNE", 2019. (finns även som e-bok.) Det ska bli en romantrilogi om Signe. Bok nr två kommer i mitten av 2021.
Ragnar Ahlström Söderlings facebooksida om Signe Bergner
Hemsidor: KulturNav, Digitaltmuseum, Världskulturmuseerna-etnografiska, Geni, Wikipedia.
Kyrkböcker, folkräkningar och Sveriges dödbok.