Sigrid Ward[]
Sigrid Olofsdotter föddes i Håkansta, Brunflo den 23 september 1787. Hennes föräldrar var dragonen Olof Persson Oppström född den 4 december 1737 i Solberg, Brunflo död den 6 oktober 1808 i Ope, Brunflo och Agnes Jönsdotter född den 21 juni 1747 i Grimnäs, Revsund död den 30 januari 1830 i Ope, Brunflo. De gifte sig 1765. Ett av hennes syskon var Märeta född 22 april 1779 i Optand, Brunflo död 30 december 1781 i Optand Brunflo. Enligt dödboken för Olof fick paret tio barn, så Sigrid hade många syskon.
Sigrid gifte sig 1814 med torparen, fältjägaren och gratialisten Olof Olsson Ward född den 20 november 1792 i Revsund död i Östersund den 20 juli 1872 genom enl dödsboken "egen handåverkan medelst hängning".
De fick barnen Christina Ward född den 16 maj 1816 i Vålbacken, Lockne, korpralen Olof Ward född den 30 juli 1823 i Lockne och snickaren Johan Ward född den 19 sept 1829 i Östersund, Johans hustru Märta Johansdotter född den 15 april 1829 på Frösön död i Ås 1871. Deras barn var Sigrid född 1860, Brita Kristina född 1862, Olof född 1866 och Johan född 1869.
Sigrid och Olof bodde först i Vålbacken, Lockne, sedan i Hälle, Brunflo. De flyttade från Brunflo sn till Östersund 1833 och de var därefter bosatta i Ås. De flyttade från Ås 1862 till Östersund då sonen Johan flyttade till Ås istället. Sonen Johan Ward och barnen flyttade till Östersund 1872 efter att hustrun dött.
Sigrid var spelkvinna. Den första som omnämns i boken "Spelkvinnor".
Ur boken "Spelkvinnor":
"Gamle kyrkoherde Jonsson i Ås berättade om en soldat Ward och dennes dotter Sigrid Ward på Frösön. Ward var storspelman och lärde dottern att spela. Hon hade ett fint musiköra men kunde inte lära långkatekesen. Hon fick gå hos prästen i tre år innan denne ansåg henne så pass förfaren i kristendomskunskap att han lät henne gå fram. Denna efterblivenhet torde ha berott på att Sigrid varje ledig stund var tvungen att spela och inte fått någon tid över för läxorna. Först på sitt sjuttonde år skall hon ha konfirmerats, men då var hon också sin far överlägsen i konsten att traktera fejlan, vilket han inte ogillade. Men när även andra kunde höra hennes överlägsenhet och hellre anlitade henne på gillen och bröllop, ansåg han sig ha begått sitt livs största misstag då han lärde dottern spela. Så småningom blev Sigrid Ward gift med en spelman, en obetydlig sådan. Han fick det då inte lättare på grund av Sigrids ryktbarhet som fejlalekerska. Mannen bad henne sluta flänga från bröllop till bröllop. Detta lovade hon också. Men ibland kom det tre karlar med en extra ridhäst och förde henne med våld till bröllopsgården. Fast de behövde kanske inte bruka övervåld för att få henne med, sa min sagesman leende. Hon blev emellertid stammor till en rad spelmän, alla med namnet Ward". (Ur Radioprogram på 1950-talet med Gustav Hedenvind-Eriksson)
OBS! Denna berättelse ovan handlar troligen om Sigrid Ward född 8 oktober 1857 död 1933, barnbarn till den här Sigrid född 1779. Sigrid född 1779 hade en son Olof Ward som var korpral och bodde på Frösön. Olof spelade fiol och han hade en dotter Sigrid som var gift på Frösön med Karl Johan Johansson.
Fadern var spelman?. Det var mannen som Sigrid född 1787 gifte sig med som hette Ward. Sigrids far var inte spelman och bodde aldrig på Frösön. Sonen Johan Wards dotter Sigrid född 1860 kan det inte vara för Johan var inte spelman.
Hittade av en slump då jag googlade på en spelkvinna detta examensarbete, var ju ett litet roligt sammanträffande tyckte jag då det var från så sent som 2020.
Författaren K Bartels hade även han hittat boken Spelkvinnor i Jämtland.
Från boken “Då tog kullan fiolen och fortsatte : En studie om kvinnliga instrumentalister inom svensk folkmusikhistoria". Författare: Kevin Bis Bartels. Uppsala universitet Musikvetenskap C, VT20 Institutionen för Musikvetenskap Examensarbete, 15 HP: Mitt syfte är att problematisera den marginaliserade plats som jag har observerat att kvinnliga instrumentalister har i den historiska, svenska folkmusikrepertoaren. Detta med fokus på att undersöka fenomenet utifrån en tes om två huvudsakliga parametrar som skulle kunna förklara bristen på kvinnlig representation: samhälleliga genusnormer, och kanoniseringsprocesser. Jag ämnar dessutom att övergripande kartlägga några av de kvinnliga folkmusikinstrumentalister som går att spåra inom svensk folkmusikhistoria. Undersökningen utgår från två övergripande frågeställningar: - Var spelmanskulturen sociokulturellt könsnormativt, och kan dagens repertoar ha formats av hur musiken har samlats in, bevarats och vidare kanoniserats (utifrån diskursiva föreställningar om t.ex. manligt & kvinnligt)? - Vilka historiska spelkvinnor finns bevarade – vilken information eller musik finns bevarad efter dessa, och hur talas detta om...
Citat ur "Då tog kullan sin fiol och fortsatte", sidan 21-22: Sigrid Ward (1787-1877) är en annan musiker som framställs ha haft riktigt betydelsefull roll i det lokala musik- och kulturlivet på Frösön i Hornsberg. Hans-Erik Sundström påpekar att Ward erhöll en stor ”ryktbarhet som fejlalekerska”, och berättas ha övat så pass mycket i sin ungdom att hon i vuxen ålder var skickligare än både sin far – som lärt henne spela – såväl som sin man som även han var spelman. En intressant dynamik som beskrivs handlar om hur både hennes man samt fadern kom att i viss mån harmas över hennes förmåga, som utmanade deras egen spelmansroll. Efter att då ha lovat sin man att sluta spela vid tillställningar ska hon, på grund av lokal popularitet, vid tillfällen ha tvångsmässigt förts till bl.a. giftemålsspelningar av ”tre karlar med extra ridhäst”.
Svenska låtar gör ingen större omnämning om henne utan fokuserar mestadels på hennes son Olof Ward, även om hon omnämns som ”isynnerhet […] skicklig”, och flertalet av Olofs låtar tros vara av eller efter modern. Antagligen har detta att göra med att Andersson kommit i kontakt med informanter som har kunnat förtälja mer om sonen än om Sigrid, även om det upplevs som lite skillnad i porträttering från det som Sundström har betonat; hennes signifikans för musiken i Hornsberg och omkringliggande trakter kan tyckas svår att gå miste om, om man utgår från hans biografiska presentation av henne."
Lyssna på polska efter Sigrid Ward länk
H E Sundström har upptecknat två polskor om spelats av Sigrid Ward, Vispolska och Polska efter Sigrid Ward.
Sigrid dog den 3 augusti 1877 i Östersund.
Text: Eva Sundin
Källor:
“Då tog kullan fiolen och fortsatte”. Kevin Bis Bartels, 2020
Kyrkböcker: Brunflo, Frösön, Östersund, Ås
Spelkvinnor, H E Sundström och Jämtlands läns museum, 1994
Ås socken historia, Alexander Staverfeldt, 1941