Stina Aronsson[]
Ester Kristina "Stina" Andersson föddes den 26 december 1892 i Stockholm, Nicolai.
Stina föddes utom äktenskapet som dotter till Maria Andersson född den 27 december 1859 i Arvika och den då nyligen prästvigde och ogifte Olof Bergqvist född den 24 september 1862 i Brunskog i Värmland död den 20 oktober 1940 i Luleå, sedermera biskop i Luleå stift. Stinas biologiska föräldrar var båda värmlänningar och de träffades under faderns studietid i Uppsala. Tillsammans fick de två barn utom äktenskapet. Deras relation var dock kortvarig. En månad gammal sattes Stina i fosterhem. De första sju åren bodde hon hos fosterfamiljen Ekblom i Petterslund utanför Uppsala. Fostermodern, som liksom modern arbetade som piga, tvingades emellertid att lämna tillbaka barnet då fosterpappan, som var slaktare och garvare, hamnade i fängelse för dråp. Stina flyttade då hem till sin biologiska mor och den fyra år äldre systern Elisabeth på Svartbäcksgatan i Uppsala.
Hennes syster är Maria Elisabeth kallad Lisen Andersson (Lundahl) född den 25 september 1888 i Arvika, Värmland död den 13 juli 1955 i Norrtälje.
Hennes halvsyskon på pappa Olof Bergqvists sida är Maggi Margret Nygren Bonnier, Anna Maria Aurora Thomasson, Erland Gustaf Bergqvist, Karin Bergqvist, Olof Ragnar Bergqvist, Per Erik Bergqvist och Johan Gustaf Bergqvist.
I folkräkningen 1900 finns båda döttrarna boende hos deras biologiska mor som står som tvätterska.
Mamman gifte sig 1905 med Karl Erik Karlsson född 1865 som hade flera barn.
En student som modern städade åt såg till att både Stina och hennes syster fick läsa vid Lundellska skolan i Uppsala. Stina gick även på folkskollärarinneseminariet i Stockholm 1913-1914. När Stina var klar med studierna började hon arbeta som folkskollärare.
Stina Aronsson Hjorth 1928. Skulptur av Bror Hjorth.
Stina med tavla av Bror Hjorth.
Efter sin gymnasieexamen förlovade sig Stina med Gösta Hjorth, bror till Bror Hjorth, men förlovningen bröts hastigt under hans militärtjänstgöring. Kontakten med Bror Hjorth upprätthölls emellertid livet ut. Hon hälsade också på honom när han vistades i Paris. Bror Hjorth lär ha lånat Stina Aronsons drag i några av sina skulpturer och konstverk. Han har också gjort den byst av Stina Aronson som står vid entrén till Uppsala stadsbibliotek.
Hon gifte sig 1918 med bataljonsläkaren samt senare överläkaren vid Norrbottens tuberkulossjukhus Anders Torvald Georg Aronson född i Texas, USA den 8 april 1888 död den 23 mars 1936 i Östersund. Paret hade inga egna barn, men tog två fosterbarn: Signe Viola Leijsing född 1914 i Jokkmokk och Hildur Johanna Larsson född 1904 i Nederluleå.
Kort efter giftermålet flyttade paret Aronson till sanatoriet i Sandträsk utanför Boden, där maken fick tjänst som överläkare. Från Sandträsk flyttade de 1926 till Hällnäs i Västerbotten och därefter till Östersund 1929, där de stannade till makens död 1936. Efter makens död flyttade Stina Aronson tillbaka till Uppsala där levde hon fram till sin död 1956. Det var också i Uppsala som hon skapade de litterära verken om Norrbotten och Tornedalen, vilka hon är mest känd för.
Stina var en svensk författare och folkskollärare. Hon räknas till de tidiga svenska modernisterna. Hon gestaltade kvinnors och andra utsatta gruppers situationer i sina verk.
Stina Aronsons litterära genombrott kom sent, först efter 25 års skrivande. Stina publicerade böcker under pseudonymerna Sara Sand och Mimmi Palm, men främst under sitt eget namn. Hennes genombrott kom med romanen "Hitom himlen" från 1946, om den fiktiva byn Mäntyjärvi i Tornedalen i Norrbotten. Författaren hade själv tillbringat många år i de trakterna. Sara Lidman brukar ange "Hitom himlen"som en stor inspirationskälla till sitt eget skrivande. I novellsamlingen "Sång till polstjärnan" från 1948, liksom i romanen "Den fjärde vågen" från 1950, utspelade sig handlingen i samma Norrländska trakt.
Bland övriga romaner märks "Feberboken", en delvis självbiografisk roman om författarens förhållande med författaren Artur Lundkvist, publicerad under pseudonymen Mimmi Palm. "Feberboken" återutgavs 2005. Tillsammans med diktsamlingen "Tolv hav" (1930) och dramat "Syskonbädd" (1931) brukar "Feberboken" räknas som Stinas modernistiska produktion. Även dramat "Dockdans", som skrevs under 1930-talet, men som utgavs först 1949, brukar tillskrivas modernistiska drag.
Stina Aronson var ledamot i Samfundet De Nio från 1949. År 2002 instiftade Samfundet De Nio Stina Aronsons pris till hennes minne.
Stina dog den 24 november 1956 i Uppsala. Hon begravdes på Kristinehamns kyrkogård.
Bibliografi:
- En bok om goda grannar. Stockholm: Bonnier. 1921.
- Slumpens myndling: roman. Stockholm: Bonnier. 1922.
- Jag ger vika: roman. Stockholm: Bonnier. 1923.
- Två herrar blev nöjda. Stockholm: Bonnier. 1928.
- Fabeln om Valentin. Stockholm: Bonnier. 1929.
- Tolv hav. Stockholm: Bonnier. 1930.
- Feberboken: (stoffet till en roman). Stockholm: Bonnier. 1931.
- Syskonbädd: novell i tre akter. Stockholm: Bonnier. 1931.
- Medaljen över Jenny: roman. Stockholm: Natur och Kultur. 1935.
- Byar under fjäll. Stockholm: Natur och Kultur. 1937.
- Gossen på tröskeln: roman. Stockholm: Bonnier. 1942.
- Hitom himlen. Stockholm: Norstedt. 1946.
- Sång till polstjärnan: noveller. Stockholm: Norstedt. 1948.
- Kantele: dikter. Stockholm: Norstedt. 1949.
- Två skådespel: Dockdans och Syskonbädd. Stockholm: Norstedt. 1949.
- Den fjärde vägen: roman. Stockholm: Norstedt. 1950.
- Sanningslandet: noveller. Stockholm: Norstedt. 1952.
Postum utgivning:
- Den röda gåvan och andra noveller / i urval av Margit Abenius och Margit Rasmusson. Stockholm: Norstedt. 1967.
Den befriade sången: Stina Aronsons berättarkonst av Åsa Nilsson Skåve (avhandling). Länk.
Priser och utmärkelser:
- 1944 – Sigtunastiftelsens författarstipendium
- 1947 – Tidningen Vi:s litteraturpris
- 1948 – Svenska Dagbladets litteraturpris
- 1956 – De Nios Stora Pris
Stina Aronsons efterlämnade papper och handskrifter finns i Uppsala universitetsbibliotek.
Kerstin Ellert
Källor:
Wikipedia
Ester Kristina (Stina) Aronson, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Caroline Graeske).
Sveriges dödbok webben
Folkräkningar 1880-1950